På 1970-talet hade vi i Sverige ett utvecklingsarbete som hette Tidningen i skolan.
Det gick ut på att använda dagstidningar som läromedel och handlade om att eleverna varje dag läste tidningen och fick övning i svenska språket samtidigt som de fick aktuella omvärldskunskaper.
Tänk om vi lokalt i Linköping skulle kunna satsa på en sådan kontinuerlig och långsiktig verksamhet, kanske specifikt i de så kallade utsatta områdena.
Alla familjer med barn får Corren varje dag och lärarna har 20 minuter varje morgon för att tillsammans med barnen se och diskutera vad som hänt både i deras stad och stadsdel och ute i världen.
För alla invandrarfamiljer, barn som vuxna, skulle det ge möjligheter till såväl en daglig träning i svenska språket som en större delaktighet i vad som händer i vårt samhälle – en väg till integration.
Kostnaden skulle bli minimal och till stor del kunna bäras av kommunens satsning på läromedel i skolan. Säg att Corren skulle kunna ge ett specialpris vid en storbeställning, kanske 150 kr per månad och prenumeration och att aktuella familjer består av 3–4 personer. Då blir kostnaden per person mindre än 25 kronor per månad – en mycket kostnadseffektiv utbildnings- och integrationssatsning.
Detta är kanske något som varje rektorsområde kan själva kan ta beslut om.
Kenneth Forslund, senior lärare och forskare i pedagogik
Svar
Jag tycker du har en poäng och på redaktionen har vi många gånger också diskuterat hur vi ska nå ut till socioekonomiskt svaga grupper.
Jag har också genom åren diskuterat med engagerade skolledare om olika typer av samarbete kring att kunna dela vår journalistik. Idag har skolelever Chromebooks så det skulle inte vara omöjligt att hitta en lösning där alla elever får tillgång till vårt innehåll, om viljan från politiskt håll också finns.
I dag engagerar sig Corren i Tidningsveckan, som i år infaller vecka 42, där vi distribuerar tidningar till de skolor som anmäler intresse. Eleverna jobbar med vårt innehåll under en begränsad tid, väl så, men jag håller med dig om att det behövs en långsiktighet.
Många ungdomar tar i dag bara del av influencers eller youtubers flöden, och känner sig säkert uppdaterade med ”vad som händer”. Men det lokala perspektivet försvinner helt i de flödena.
Missförstå mig inte, jag förfasar mig varken över influencers eller youtubers, det är ingen utveckling jag vare sig vill eller kan stoppa. Men om vi kan hjälpa till att skapa markkontakt för våra unga invånare där de bor och lever, så tror jag att det är en viktigt förutsättning för att också engagera sig i sitt lokalsamhälle på sikt.
Maria Kustvik, chefredaktör och ansvarig utgivare, Corren