I början av april rapporterades det från delstaten Punjab i norra Indien att det för första gången på flera årtionden gick att se Himalayas toppar. I början av juni kom rapporter om att 20.000 ton läckande dieselbränsle orsakat en ekologisk katastrof i Sibirien. Den ständiga tjälen, permafrosten, har börjat tina som en följd av den globala uppvärmningen och därför hade pelarna som höll upp tanken med bränslet kollapsat.
Klimatforskarna varnar för ett antal så kallade ”tipping points” för vårt klimat. Då är skadan på klimatet oåterkallelig och det i sin tur triggar ytterligare den globala uppvärmningen. En av dessa är just den smältande tundran i Sibirien.
De kommande tio åren kommer att vara avgörande för vilken väg mänskligheten väljer. Att det har gått att se Himalayas bergstoppar är förstås bara tillfälligt. Coronapandemin orsakar bara elände och död. Den löser inte klimatkrisen utan har tvärtom sin rot i samma fenomen som driver på klimatkrisen, nämligen människans hänsynslösa inträngande i och utnyttjande av tidigare orörd natur och därmed också med nya okända virus. Lägg till att den drabbar fattiga länder mest och att den absolut inte är över. Hänsynslösa aktörer har dessutom passat på att under pandemin fortsätta på den destruktiva vägen. Angrepp har riktats mot både demokrati och klimat. I Brasilien under Bolsonaro har avverkningen av regnskogen intensifierats. I Tyskland öppnar bolaget Fortum ett nytt kolkraftverk i sommar och i kanadensiska Alberta passar man på att starta bygget av en omstridd och kritiserad pipeline.
Vi menar att den omställning som nu måste ta fart på riktigt till 100 procent behöver inrikta sig på hållbarhet och fossilfrihet. Vi måste definitivt lämna vårt beroende av olja och kol bakom oss. Alltför länge har detta beroende förhindrat mänskligheten att söka nya vägar för utveckling. De som håller fast vid fossilsamhället är helt enkelt bromsklossar. Framtidsinvesteringar handlar om att byta ut det gamla och föra in det nya. Kanske är det så att våra erfarenheter av coronapandemin ändå kan leda till saker som är långsiktigt bra för klimatet? Digitala lösningar har varit möjliga länge men verkar nu ha fått ett större genombrott. Det har visat sig att digitala möten och konferenser har fungerat utmärkt. Förhoppningsvis kan de då ersätta ett ännu större antal onödiga resor från och med nu. Kanske kan vi fastna ännu mer för att "hemestra" eller "svemestra". Om inte annat så kommer det att gynna den inhemska turistnäringen och skapa jobb i vårt eget land. Vågar vi tänka att det inte är önskvärt att helt återgå till ett flygande som inte är hållbart för klimatet?
Men för omställningen krävs främst stora politiska beslut på högre nivåer. I Sverige har regeringen inrättat ett klimatkollegium. Målet är att skärpa arbetet för att Sverige skall bli världens första fossilfria välfärdsland. Tanken är att alla områden i politiken skall dra åt samma håll i klimatfrågan. Det låter bra men som vanligt gäller det att leverera och Sverige har en bra bit kvar för att nå klimatmålen från FN- mötet i Paris 2015. Vad händer då i Linköping? Vi skall ju bli koldioxidneutrala till 2025. För att nå detta mål måste vi helt klart tänka på nya och kreativa sätt. Den 11 juni gick Linköpings kommun ut med att de ville satsa 325 miljoner och tidigarelägga bygget av trafikleden ”Ullevileden”. En led som förbinder köpcentrumen i Tornby och Mörtlösa och som kommer att dras jäms med E4:an. Är det en bra sak ur klimatsynpunkt eller är det förlegad politik?
Genom initiativet #supportyourlocalLKPG står kommunen bakom en satsning för att hjälpa vårt så viktiga lokala näringsliv under coronakrisen. Istället för att underlätta för stora butikskedjor i Mörtlösa och Tornby genom att bygga Ullevileden skulle pengarna kunna användas till att både stödja det verkligt lokala näringslivet som finns i city, och samtidigt göra klimatnytta. Kanske genom att rusta upp torg och parker för att skapa ett ännu mer grönt och attraktivt city. Att accelerera satsningen på Cykellänken för att binda samman ytterområden med stadskärnan är ytterligare ett förslag som gynnar både klimat och lokalt näringsliv.
Vår uppfattning är att om Linköping vill visa att kommunen menar allvar med sin klimatomställning så är det dags att alltid ställa en fråga inför varje viktigt beslut. Kommer detta att vara bra för klimatet eller inte?