Att ständigt vara arbetssökande under en längre period är både tufft och jobbigt och det påverkar också ditt självförtroende. Bara söka, söka och återigen söka, men aldrig få något jobb, kan vara något av det tuffaste. Du ställer dig själv frågan, varför får jag inget jobb?
Jag vet vad man måste göra för att få en inkomst, jo, du måste jobba. Jag vill jobba, få min egen inkomst och jag vill prestera och gå in för mitt arbete, väldigt förnuftigt tänkt om ni frågar mig. Att ständigt leva på låg ersättning, för att du inte uppfyller alla villkor är skandal, i dagens samhälle. Du är en vuxen personen som egentligen ska vara egen försörjande med eget boende och dina föräldrar är inte ens försörjningsskyldiga längre. Sen kommer man till den punkten då ersättningstiden har löpt ut, vad händer efter det? Jo, du hamnar utanför allt och får inte den hjälp du behöver. Du blir helt utan ersättning, alltså blir din inkomst tillslut 0 kronor. Är det tacken för att man varit aktivt sökande, skött sig och varit delaktig och gjort allt som krävs? Och sen finns det inga fler lösningar eller man kan inte ens få förlängd ersättning.
Detta är skandal och leder till katastrof. Jag som bor i Sverige, mitt egna hemland och tvingas hamna utanför allting på grund av att jag inte får den hjälp jag behöver. Ska det verkligen vara så? Alla dess regler övergår mitt förstånd om ni frågar mig. Jag vet att ni är många där ute som håller med mig, men vågar inte säga något. Men nu måste vi öppna upp ögonen och se verkligheten och vad för resurser det behövs för att hjälpa!
Detta är inte hållbart!
Förbannad tjej