Svar på "Verkligheten flimrar förbi på instagram" (9/2):

Instämmer helt med insändaren, Bettan. Har ofta fått frågan, ”varför har du inte instagram och facebook?” Svarar att jag inte känt ett behov av smygtitta på kändisar eller ”vanliga” människors liv på instagram. 
Så kom dagen, ett av mina barn sa, ”men mamma, vill du inte se vad dina barnbarn gör i skolan?” Jodå, det är klart att jag vill det, svarade jag muntert! Sagt och gjort, så nu har jag instagram! Nu tittar jag på mina barnbarns och deras kompisars ryggar. Inte så roligt kan jag tycka! Visst, där visas även arbeten som barnen gjort, men för en farmor/mormor känns det inte så givande. Jag pratar hellre med mina barnbarn i verkligheten, då kan de i stället visa och berätta för mig vad de gjort i skolan. Det ger mig mer! Men, facebook, det skaffar jag aldrig!

Jag skickar alltid ett gratulationsvykort till alla mina släktingar. Det är kul att uppmärksamma någon med ett fint vykort, trots att man inte får många tillbaka. I stället för vykort får jag gratulationer via ett mess med glada tillrop och fina emojis. Men, så länge jag vandrar på denna jord tänker jag inte sluta att skicka vykort.
Ja, nog är samhället förändrat, precis som insändarskribenten Bettan säger. Allt ska ske på nätet, en övertro på datahantering som sägs vara effektiv och lönsam. Men ack så sårbart system!
Bettan funderar på om verkligheten i stället blir något främmande, kanske, jag vet inte. 
Jag önskar att generationen ”allt ska skötas över nätet” även får möjlighet att få leva utan telefon, instagram och facebook. Det är härligt att vara ute i naturen, att känna vinden, solen och bara andas. Måla tavlor, dreja, lär dig ett språk eller spela ett brädspel med vänner! 
Ta vara på livet!