Det är med bestörtning jag läser i Östgötatidningen om äldreomsorgen i Mjölby kommun. Har själv jobbat där, som undersköterska inom LSS, hemtjänst och särskilt boende. Naturligtvis förekom avvikelser redan då. 

På den tiden var det väldigt viktigt att man hade rätt utbildning. Därför blir jag förvånad att personal inom LSS-boende inte klarar att ta hand om en person som både är funktionshindrad och dement. Hur kommer det sig att man inte upptäcker sår i baken? 

När jag jobbade i hemtjänsten fick jag ta hand om psykiskt sjuka, dementa och även missbruk, trots att man inte hade specialkompetens.

Jag har full förståelse för att anställda inom kommunen inte törs klaga för mycket, för om man inte är lojal mot chef och förvaltningen kan man riskera en varning. Schemamässigt hänger det ju till stor del på den eller de som planerar, men också på cheferna. Ingen vill jobba varannan helg och dessutom kanske bli inbeordrad den lediga helg man har. Jag jobbade var tredje helg en period vilket var jättebra, för då fick man återhämtning. 

Sedan är det ju det där med språket, att all personal förstår. Det är en sak att kunna prata och en annan att förstå. 

Jag tycker så synd om våra gamla som inte får den vård de förtjänar. Är också glad att jag slutat jobba, men tänker ibland på min forna arbetskamrater om de nu finns några kvar förstås. Vet också att det finns väl fungerande hemtjänst i andra kommuner, både kommunalt och privat. För vem vågar bli gammal i Mjölby?