Människor söker upp mig och berättar hur deras livssituation ser ut. Många har inte mat för dagen och saknar ekonomiska medel till medicin.
Jag är trött, förbannad, besviken på den ansvarslösa politiken som förs i vårt land. Och på politiker som stör ut lovord till höger och vänster, utan att någonting händer.
Människor som har slitit och släpat i sitt arbetsliv kan inte leva på sin pension.
Vad är det för fel på er som sitter i de styrande positionerna i kommun, riksdag och regering. Vad är det ni inte förstår?
Att få leva i trygghet idag som pensionär är ingen självklarhet. Finns det pengar till hyran, vilka räkningar kan vänta till nästa månad? Varje månad är en stor plåga för många människor när man inte vet om pengarna ska räcka till utgifterna.
Socialdemokraterna, som en gång var ett arbetarparti och värnade om den lilla människa, var finns ni idag? Vår statsminister hör man gång på gång säga att löneklyftorna ska minskas, samtidigt som lönen höjs med flera tusen kronor för honom. Han är inte mycket att hålla i när det blåser.
Hur mycket höjdes pensionerna? 22–55 kronor minus skatt. Ni förtroendevalda borde skämmas.
Det finns ett ordspråk som lyder, ”Det ni gör åt andra gör ni också till er själva” – kanske något att tänka på inför framtiden.