Sverige kan inte vara redo för krig. Vi har väl inte ens påbörjat resan mot att vara mer vaksamma och beredda.
Efter en resa på vintriga vägar ser jag hur många bilförare struntat i att sopa taket rent från snö. Det regnar snö och isbitar bakom dessa bilar. På en parkering får jag en trevlig pratstund med en kvinna som blir imponerad av att jag sopar av snö från taket. Det blir ju ren egoism i slutänden när man struntar i att minimera risken för att skada andra.
På en parkering kör bilar förbi i hög fart. Unga som gamla pratar i mobilen eller surfar med den samtidigt som de kör bil. En del har hörlurar på sig. En del lägger mobilen i knät och så tittar de på den medan de kör förbi människor. Vad händer om ett barn hoppar fram bakom en vägg?
Vägarna är skrovliga och fulla med hål. Järnvägen behöver rustas upp. Här finns massor av saker att ta tag i som kan skapa jobb och hopp. Men regeringen måste prioritera skattesänkningar för att bli omtyckt av medelklassen och sin väljargrupp. Hellre en resa igen till Thailand än ett samhälle som gör saker gemensamt, det tycks parollen vara.
Du är bara avundsjuk, tänker kanske en läsare nu. Ja, men har du sett hur egoismen och nonchalansen breder ut sig? Hur många orkar tänka på vad som behöver förbättras och rustas upp när sociala medier pockar på uppmärksamheten dygnet runt? Det viktigaste är väl att få hjärtan och tummen upp för det senaste inköpet som visas upp för alla följare på nätet. Det är ju så vi är uppfostrade att göra. Hur ska de flesta då bli beredda för krig? Kommer det en krigsapp i mobilen?