I ett så kallat tematiskt tillägg till kommunens översiktsplan benämnt ”Linköpings mötesplatser – innerstadens parker och torg”, menas också att detta torg är att se som Linköpingsbornas vardagsrum och som den naturliga platsen för att fira eller samlas när något betydelsefullt skett”.
Här framhålls också behovet av att ha en yta för spontana aktiviteter och att det behöver finnas sittplatser "... utan kommersiellt syfte”. Det är för ett cirka 1,5 år sedan detta dokument antogs och hur har då utvecklingen för Stora torget blivit?
Kort och enkelt uttryckt så har det blivit det rent motsatta. Torget har nästan totalt nu ”privatiserats” och, menar jag, också förfulats. De många uteserveringarna har vad det verkar fått etableras helt utan styrning och begränsningar vilket inneburit att torget närmast helt upptas av dessa mer eller mindre fantasifullt utformade serveringar. Jag vet att det i Linköping, på det sätt som i flertalet andra kommuner, funnits riktlinjer för hur uteserveringarna ska utformas, avgränsas och inredas, men så verkar fallet inte nu vara.
En varm sommarkväll, under normala omständigheter, och med många gäster i dessa serveringar kan inte upplevelsen vara annat än positiv. Detta är förhållanden som dock så sällan är för handen.
En stor del av de sju månader som nu Stora torget får disponeras på detta sätt är det nog så att serveringarna i stället är stängda. Och med mängden av attiraljer som även då förvaras på torget är detta mest att likna vid ett upplag som i sig naturligtvis utgör hinder för andra aktiviteter.
Min fråga är hur kommunen kunnat bevilja bygglov och utfärda tillstånd för att utforma och utnyttja Stora torget på det sätt som nu skett. Är detta att se som ett näringspolitiskt stöd för en i ”coronatider” drabbad bransch är jag heller inte så övertygad om att de myndigheter som har att värna om folkhälsan hade uttalat sig positivt till detta – om man nu hade blivit tillfrågad.
Stadsbo
Fotnot. I morgon svarar kommunen på kritiken.