Med sorg och uppgivenhet läser jag nyheten att Linköpings musikklasser ska splittras upp. Att sjunga tillsammans skapar stor gemenskap men att sjunga inför andra betyder också att man blottlägger sin röst, sin tonsäkerhet och sina känslor.
Under högstadietiden kommer de flesta killar att gå igenom målbrottet vilket för många blir en omtumlande tid innan man hittar sin nya röst. Då behöver man vara i en trygg miljö. Min son hade sex fantastiska år i musikklass på Folkungaskolan. Men det hände att killarna i klassen blev mobbade av andra klasser/skolor. De kallades töntar för att de sjöng i kör. Det är oerhört jobbigt att vara 13–14 år och bli kallad tönt av "de coola killarna". Men tack vare att musikklasskillarna höll ihop och stöttade varandra vågade de stå emot mobbarna och fortsätta utveckla sitt musikintresse.
Linköpings kommun har inte barnens bästa för ögonen när man väljer att sprida ut musikklassbarnen i olika klasser. Risken är att töntiga musikklasskillar blir mobbade och slutar sjunga är tyvärr stor. Har kommunen gjort en konsekvensanalys? Har man vägt in faktorer som målbrott, ökad mobbning och utsatthet för killar som hamnar i klasser där intresset för körsång är obefintligt? Även andra skolnedläggningar på senare tid visar på kommunens totala oförmåga att skapa trygga miljöer där våra barn och ungdomar kan utvecklas. Linköping – kommunen där barns otrygghet blir till verklighet.
Ompröva beslutet och värna de killar som vill ha en musikutbildning.