I dag råder en stor konsumtionshets, inte minst som en följd av ideal som sprids på sociala medier. Man köper dyra kläder, accessoarer och tekniska prylar för att passa in, vilket gör att pengarna snabbt tar slut och tanken på sparande försummas. Om ungdomar inte får lära sig vikten av en trygg ekonomi kan det gå hur som helst. Pengar slösas bort i onödan och man tar privatlån med skyhöga räntor. Detta måste motverkas – inför därför privatekonomi som obligatoriskt ämne i högstadiet och gymnasiet. 

För det första bör privatekonomi införas eftersom det kan ge unga ytterst viktig kunskap. Som allmänbildad medborgare bör man veta vad lån, ränta och en faktura är och hur det påverkar vardagen, men i dag är det många som inte tycks veta det. Genom att lära ut detta hade skolan således förberett elever inför vuxenlivet på ett bättre sätt. Förutsättningarna för unga på arbets- och bostadsmarknaden hade därav förbättrats. För om man inte förstår vikten av att betala en faktura i tid – hur många kommer då hamna hos Kronofogden? 

För det andra bör privatekonomi införas eftersom det är helt nödvändigt för statsfinanserna och medborgarnas välbefinnande. Sverige har ett väldigt belånat folk och den genomsnittliga svensken har stora skulder. För att motverka den negativa spiralen är det därför helt essentiellt att undervisa om privatekonomi i skolan. Man kan hävda att det inte finns utrymme för ännu ett ämne, men genom att exempelvis ersätta elevens val eller att minska fåtal minuter av andra lektioner, är ett införande av privatekonomi helt möjligt utan att skoldagarna blir längre. 

För det tredje bör privatekonomi införas eftersom det hade varit ett sätt att bekämpa den tragiska epidemin gällande psykisk ohälsa. Många unga bemöter pengar med ångest och mår dåligt till följd av sin ekonomiska situation. Man behandlar den ekonomiska stressen genom att köpa ännu mer, vilket ytterligare försämrar privatekonomin. För att sluta associera ekonomi med ångest – lär ut grundläggande information i skolan och uppmuntra elever att spara långsiktigt i stället för att spendera kortsiktigt.