Argumentet för denna häpnadsväckande okänsliga påbyggnad på Gyllenhuset, som ska ge fastighetsbolaget Lundbergs 400 nya kontorsplatser och 80 nya bostäder att hyra ut, är trygghet, menar insändarskribenterna.
Alla städer har sin identitet, sin särart. Linköping innerstad präglas av en småstadskaraktär. Det är en stad där man ser himlen, där olika hushöjder möts och det småskaliga dominerar.
För Linköpings kommunpolitiker verkar denna unika identitet kännas pinsam. I oro över att man ska verka liten och oansenlig, tycks man, i stället för att vara stolt över och förstärka stadens unika karaktär, vilja botoxa sig till en ny, generisk personlighet.
Befintliga, funktionsdugliga hus rivs eller byggs på och nya högre, mer yteffektiva byggnader ersätter de gamla. Över femton fastigheter i innerstaden står inför rivning eller påbyggnad. Linköping kallar sig för Grävköping av en anledning. Ett av de mest uppmärksammade av alla rivningar är kvarteret Druvan 22, mellan Hamngatan och Storgatan, där kommunen trots att utredningar visar att viktiga kulturhistoriska värden kommer att gå förlorade, givit fastighetsägaren Castellum rivningslov. Detaljplanen ger fastighetsbolaget möjlighet att dubbla den uthyrningsbara ytan från 9 500 till 20 000 kvadratmeter.
Påbyggnaden med fyra våningar på Gyllenhuset, vid det småskaliga, karakteristiska och kulturhistoriskt värdefulla Gyllentorget är ett annat exempel. Argumentet för denna häpnadsväckande okänsliga påbyggnad, som ska ge fastighetsbolaget Lundbergs 400 nya kontorsplatser och 80 nya bostäder att hyra ut, är trygghet. Kommunen vill “att torget ska leva under flera av dygnets timmar". Hur dessa få boende ska förändra torget mellan 19 och 09 är oklart och kontorsarbetarna lär ta bussen eller cykeln hem efter 17.
I Linköping ska växthusgasutsläppen minska med minst 85 procent senast 2045. Ur ett hållbarhetsperspektiv är det befintliga fastighetsbeståndet att betrakta som en slags material- och koldioxidbank. Att det är billigare och mer effektivt att riva och bygga nytt än att renovera och bygga om har varit en sanning som blivit till norm, men den affärsmodellen är inte längre hållbar. Castellum, säljer sig som “världens mest hållbara fastighetsbolag”. De ska nå klimatneutralitet senast 2030, en ambition som de delar med Lundbergs fastigheter, ägare av Gyllenhuset.
Varje generation politiker kommer att få stå till svars för sina värderingar av det som är den gemensamma staden. Se på hur vi i dag betraktar 1960- och 70-talets ombyggnader och rivningar. Det var framstegens tid, ingen kunde stoppa idéerna. Eftervärlden ser med förvåning på denna övertygelse om den enda vägen framåt, vissa till och med med ilska och sorg. Nu upprepas historien. Då var det de stora handlarnas behov och önskemål som styrde. Nu är det fastighetsbolagen som styr stadens utveckling. När politiken agerar dörrmatta åt marknaden blir kommunen till slut bara en projektionsyta för andras idéer.
Varför inte i stället ta mod till sig och bli något som ingen annan än – en mellanstor stad med småstadskaraktär som vägrar ägnar sig åt “greenwashing” och i stället visar vägen för framtidens verkligt hållbara stadsutveckling – den som slutar riva och gör det mesta av det redan byggda, som värnar det allmännas bästa före marknadens?
Vi föreslår att man börjar med att skrota planerna i kvarteret Druvan och vid Gyllentorget och sedan tar sig an den fantastiska möjlighet för ett unikt stadsbyggnadsprojekt som finns i det gamla industriområdet mellan Industrigatan och Slöjdgatan. En dröm för de som vill lära sig mer om historien, den befintliga arkitekturen och utveckla det vi redan har i stället för att låta dåliga, ohållbara idéer bli verklighet.