Diskussionen om Stångådal- och Tjustbanornas framtid dyker med jämna mellanrum upp i medierna. 

Först och främst måste driftsäkerheten förbättras rejält om man ska vinna resenärernas förtroende. Det gäller både fordon och bana. 

Även "vardagsresandet" måste värnas om banorna ska ha någon framtid.

Dessutom borde även godstrafiken stimuleras.

Efter flera tågresor från Linköping till Kalmar och Västervik blir jag alltmer övertygad om banornas utvecklingsmöjligheter och betydelse - både som nytto- och turistjärnvägar.

Att färdas genom det vackra kulturlandskapet och genom tågfönstret uppleva naturens skiftningar är en ren skönhetsupplevelse.

Resenärerna har också möjlighet att få ombordservering av kaffe, drycker och tilltugg. Vilka busslinjer erbjuder sådan service?

Man får hoppas att fler upptäcker fördelarna med att resa på dessa järnvägslinjer och på så vis medverkar till att stärka tågens konkurrenskraft och överlevnad. 

Nu är det dags att marknadsföra linjerna både i Sverige och utomlands.

Varför inte också föreslå dagsresor för pensionärsföreningar, skolor och dagis? Som komplement erbjuder dessutom Tjustbygdens Järnvägsförening under sommarsäsongen resor på Nordens längsta smalspåriga järnväg mellan Västervik och Hultsfred. 

Dags att ta plats!