Svar på "Föräldern: Katastrof – logopeder sägs upp i Linköpings skolor" (16/4) och "Lärarna i Linköping: Naivt att tro man kan ersätta logopederna” (17/4):
En förälder uttryckte i en insändare oro för att skollogopedtjänster just nu håller på att dras in i Linköpings kommun. Elias Aguirre (S) bemötte detta bland annat med att specialpedagoger och speciallärare också besitter kompetens kring vilket stöd som barn med språkliga svårigheter behöver och i och med sin pedagogiska kompetens kan användas bredare i skolan. Dessutom kan skolan ju remittera till Logopedimottagningen vid behov.
Vi är glada att en speciallärare och en specialpedagog har bemött detta i Corren. De påtalar att deras professionskollegor är för få för att ha en chans att möta upp behovet samt att logopedkompetensen inte kan likställas med deras, utan att våra olika professioner kompletterar varandra. Helt rätt, anser vi i Logopedförbundet Östergötland! Speciallärare, specialpedagog och logoped ska inte ställas mot varandra utan vi är bäst när vi kan samarbeta och bidra med våra olika styrkor i arbetet kring dessa elever.
Forskningen visar dessutom att de insatser som logopeder gör för barn i skolåldern med språkliga svårigheter har bäst effekt när de är klassrumsbaserade – alltså när insatserna görs i och i anslutning till klassrummet och kopplat till vad som görs där. Den typen av insatser är omöjliga att genomföra om logopeden inte finns just på skolan.
Barn med språkliga svårigheter löper en större risk att hamna i social utsatthet och psykisk ohälsa. Dessutom har de en förhöjd risk att hamna i kriminalitet. Forskning visar dock på att när rätt insatser sätts in under skolgången är det en stark skyddsfaktor där man ser att de barn som fått stöd inte är överrepresenterade i statistiken, medan de som inte fått stödet är.
Att stärka elevhälsans kompetens inom området borde därför vara något som prioriteras i dessa tider, snarare än att som nu ta steg tillbaka och riva ner det som våra kollegor har byggt upp på sina respektive skolor.