Ett populärt knep hos makthavare och kommunikatörer är att använda ett sorts nyspråk av modellen fult är vackert, krig är fred osv. Nu påstår Linköpings kommuns avdelningschef Elisabeth Lundqvist att Folke Filbyter-statyn ”tillgängliggörs” när man skymmer och döljer delar av verket med klumpiga trälådor av tryckimpregnerat trä.
Allra mest tillgängligt är naturligtvis konstverket om man fritt kan röra sig runt det och studera relieferna av landskapslagarna på sidorna. Altandäcket och trälådorna skulle med fördel kunna ställas på andra sidan gatan.
Sedan frågar jag mig om det bara är ingenjörerna på samhällsbyggnadskontoret som ska styra med detta. Finns det inte sakkunniga på kultur- och fritidskontoret som kan värna konsten?
Överhuvudtaget är gestaltningen av Stora torget och Storgatan rätt nedslående. Stadskärnan har blivit ett vuxenfritids med starkölsbås.