I princip varje dag hör vi i medierna en mängd så kallade experter och ekonomer spekulera om, när och med hur mycket styrräntan skall sänkas av Riksbanken. Allt kopplat till inflationen och den svenska kronans värde i förhållande till omvärlden. Reportrar är ute på stan och frågar folket om vad de tror etcetera. Allt knutet till att 3,5 miljoner svenskar bor i eget, högbelånat, boende som villaboende och bostadsrätter. Skälet är lägre boendekostnad. 

Så kom en sänkning av styrräntan med "hela" 0,25 procent. De belånade jublade. De icke skuldsatta får en sänkning av sina inlåningsräntor och jublade inte alls. Något som medierna över huvud taget inte berört. Storbankerna är ju rädda om sina helt oanständiga vinster som det så kallade räntenettot skapar, skillnaden mellan inlåningsräntor och utlåningsräntor. Sparsamhet lönar sig dåligt. Skulder premieras via skattesystemet.

Två miljoner svenskar bor i hyresrätt och har under året fått vidkännas mycket kraftiga hyreshöjningar. Denna boendeform innebär inga hyressänkningar om den omtalade styrräntan sänks om nu någon till äventyrs trodde detta. Om detta talas det inte över huvud taget. Tvärtom ligger hotet om ännu högre hyreshöjningar som en blöt filt över hyresgästerna. Man kan och borde diskutera rättvisan i detta med hänvisning till att boende är en så grundläggande social del i livet.

Inget politiskt parti vågar diskutera det rättvisa i att ränteavdraget för skuldräntan på boendelånet är avdragsgill i självdeklarationen. Ett ränteavdrag som kan liknas vid en statlig subvention till eget boende med 30 procent intill en räntekostnad på 100 000 kronor och därefter 21 procent. I deklarationstider lanseras detta nästan som en "lotterivinst" med pengar tillbaka på skatten. Något som med nuvarande mångåriga system inte ger de två miljoner hyresgäster som bor i hyresrätt ett öre av.

Orsaken till varför de politiska partierna inte vågar röra frågan är naturligtvis att de tror att det vore politiskt självmord att göra det.
Men trots det. Är detta system rättvist för ett jämlikt boende? 

Sverige är ett av världens mest skuldsatta länder. Låneinstituten från storbanker till små nischbanker "skär guld med tälgkniv". Ränteskulder på lån som ofta även utöver boende går till ren konsumtion med allt från bilinköp, semesterresor och kapitalvaror.

Är det inte dags att ifrågasätta och diskutera detta avdragssystem? Den stora ökningen av antalet ärenden hos Kronofogdemyndigheten pekar bland annat på detta.