I vårt land diskuteras just nu hur vi skall hanterar effekterna av coronaviruset. Vi prioriterar först hur vi kan hantera sjukvården då fler och fler troligen blir beroende av våra sjukvårdsresurser. Parallellt diskuteras och beslutas om vilka ekonomiska insatser vi måste göra för att svenska företag skall klara sig innan vi kanske återgår till gamla invanda tider.
Vad jag kan förstå så är det stora hotet mot vårt lands utveckling helt beroende på hur omvärlden hanterar den uppkomna situationen. Vi är ett land som till stor del är beroende av att vi exporterar både kunskap och produkter till andra länder.
I min mediekonsumtion blir jag vettskrämd då jag tar del av hur ledare i länder som har en nyckelroll i dessa kristider hanterar den uppkomna situationen. Först och främst Trump. Men tyvärr är han inte ensam. Presidenten i Brasilien är ett annat exempel. Och säkerligen kan vi hitta flera som i sin iver att med alla medel behålla sin makt helt tappar omdömet och till sist inte ens lyssnar på personer som skulle kunna bidra med kunskap för att minimera skadorna av virusutbrottet.
Personligen ser jag få tecken på att viktiga länders ledare tar sig samman och tillsammans försöker hitta en strategi som ger våra barn och barnbarn ett framtidshopp. Just nu verkar solidaritet och samarbete mellan olika länder vara en utopi.
Christer Larsson