Solceller kräver utredningar trots att marken bevaras

Linköping har ständigt vuxit, främst genom att exploatera åkermark till bostads- och industriområden. Dessa områden blir aldrig åker igen.

Vi får se var detta landar, om staten och kommunen vill förbjuda solparker på åkermark trots att marken bevaras och kan förbättras efter en växtodlingspaus på cirka 30 år, menar insändarskribenten.

Vi får se var detta landar, om staten och kommunen vill förbjuda solparker på åkermark trots att marken bevaras och kan förbättras efter en växtodlingspaus på cirka 30 år, menar insändarskribenten.

Foto: Fredrik Sandberg/TT/arkiv

Insändare2022-03-31 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Även framgent, sanna mina ord, kommer betydande arealer tätortsnära åkermark att gå samma väg. Trots alla ord om motsatsen.

Samtidigt är moderata ordföranden i bygg- och miljönämnden tillsammans med SD-ledamoten (och kanske några till) negativ till att en del promille av Sveriges åkermark under en tid kan producera 10–15 gånger så mycket solenergi som energiskog, samtidigt som åkermarken bevaras och kan rustas upp med den lönsamma solenergin som grund.

För mig som bonde har budskapet från staten genom dess myndigheter, till exempel länsstyrelsen, varit entydigt i 30–40 år. Se till att hitta annan användning för en del av din åker än mat, vi betalar dig rejält för det. Gärna energigrödor. 

Under 1990-talet planterade jag, och många andra, därför energiskog på åkermark. Dess rötter går djupt ner i marken och den förändrar landskapsbilden mycket. Inga miljöutredningar behövdes, det var bara att plantera. Trots stöden var ekonomin rätt usel.

Nu när solceller på åkermark i vissa lägen är ett lönsamt alternativ på en mycket liten del av Sveriges åkrar under en begränsad tid så är samma stat, som på 1990-talet utan problem accepterade energiskogsplanteringar på flera tiotusentals hektar i Sverige, tveksam till kanske några hundra hektar med solceller i Östergötland. Då var det inte tal om omfattande MKB-utredningar (miljökonsekvensbeskrivning), trots att ingreppen var mycket större och berörde mångdubbelt mer areal. Nu kräver man däremot omfattande utredningar när solceller övervägs där energiskog tidigare uppmuntrades. 

Vi får se var detta landar, om staten och kommunen vill förbjuda solparker på åkermark trots att marken bevaras och kan förbättras efter en växtodlingspaus på cirka 30 år. Och trots att behovet av mer el och solel är stort, och därtill lönsamt utan några statsbidrag. 

Det är också märkligt att Linköpings kommun har fortsatt höga mål att köpa in betydligt dyrare ekomat som odlas på åkrar som avkastar betydligt mindre än det moderna miljövänliga jordbruket gör. Dessa minskade skördar innebär mångdubbelt större bortfall av mat än när solceller en tid odlas på en mycket liten del av Sveriges åkrar. 

Att vara bonde är härligt men inte alltid så lätt. Och beroendet av staten är faktiskt både på gott och ont.