Förskolans förutsättningar har blivit sämre under dessa år då resurserna har försämrats och barnen behov har ökat. Det som också har ökat är barnens vistelsetid på förskolan.
Vi har i dag 1,5-åringar som är 9,5 timme per dag på förskolan. Alltså 47,5 timmar i veckan! För vuxna är det lagstadgat hur mycket man får arbeta, men det finns inga regler för hur länge ett barn ska få vara på förskolan. Vi måste ställa oss på barnens sida och föra deras talan. De har rätt till tid med sina föräldrar!
Man pratar om barnens rätt till förskola, men inte barnens rätt till tid med sina föräldrar. Jag är stolt över min roll som förskollärare och förskolans verksamhet. Men jag kan inte ersätta föräldrarna och jag tycker inte förskolan är bra för barn 47,5 timmar i veckan. Det är inte försvarbart! Lägg då till att barnet bara får sova en begränsad tid på förskolan. Äldre barn får inte sova alls på förskolan. För föräldrarna! ”Ni får göra ert bästa för att hålla henne vaken!” Är det verkligen mitt uppdrag som förskollärare? Mitt uppdrag är att se till barnens bästa och det är inte att inte få sova när man är så trött så man inte kan hålla sig vaken.
Jag vet att det är svårt för ensamstående att få ihop ekonomin och att det leder till längre tillsynstider för barnen. Men det är många som inte har det bekymret, men som ändå glatt lämnar in sitt barn klockan 6.45 för att sen hämta det framåt 16.30.
När jag började att arbeta som förskollärare var det vanligt att ena föräldern arbetade deltid och på så sätt minskade barnens vistelsetid. Det fanns en kreativitet för att minska barnets vistelsetid genom att farmor, morfar med mera engagerades för lämning och hämtning. Att ena föräldern börjar arbeta tidigare för att sedan kunna hämta barnet tidigare, medans den andra föräldern började arbeta senare för att kunna lämna barnet senare var en vanlig lösning.
Har man valt att skaffa barn måste man också ta ansvar för sitt barns bästa och sätta barnens behov främst. Det görs inte i dag och det kommer galna konsekvenser i framtiden för barnens välmående och samhällets ekonomi. Om alla barns vistelsetid skulle minska skulle också arbetssituation förbättras för alla pedagoger men även för alla barn!
När mina tre barn gick på förskolan valde jag att gå ner i arbetstid och sen har jag valt en mer flexibel tjänst för att korta barnens skoldagar. Det har jag inte gjort för att jag har rätt till det, utan för att jag vill och för mina barns skull! De är bara små en gång och den tiden får vi inte tillbaka!