Svar på "Skyddsjakt vid angrepp inom revir" (27/6):
Även om ”rätt” djur avlivas så finns risken att en annan individ tar dess plats. Rovdjursavvisande stängsling har däremot visat sig ytterst effektiv när det gäller fårbesättningar. I de ytterst få fall då nötdjur drabbas, vilket också gäller Östergötland, måste medel för sådan stängsling också beviljas för nötdjur. Det håller rovdjur borta oberoende av individ. Svenska rovdjursföreningen ställer dessutom upp med gratis arbetskraft och stort kunnande vid stängslingen.
För att om möjligt avgöra vilken individ som varit inblandad har Länsstyrelsen gjort en undersökning av DNA insamlad vid skadetillfället. Varför är oklart, analysen visar att det är varg, men att varg orsakat skadan bör naturligtvis besiktningsmännen redan ha konstaterat när de kontrollerade de döda djuren. Och även om en individ hade identifierats så hade det inte hjälpt till vid jakten, DNA syns inte utanpå, ”i mörkret är alla katter grå”! Men kostnaden för analysen bärs av Länsstyrelsen, skattepengar som kunde ha använts för en långsiktig lösning av problemet.
Att genom så kallad skyddsjakt avliva en skadegörande individ när skadan redan är skedd löser inte problemet. Länsstyrelsens uppgift är att långsiktigt verka för att rovdjursangrepp på tamdjursbesättningar förhindras innan skada skett.
Avslutningsvis finner jag det anmärkningsvärt att Länsstyrelsen i sin argumentation, och i sin bakgrundsbeskrivning i skyddsjaktbeslutet, använder sig av information som inte är kvalitetssäkrad och till viss del även av vilseledande formuleringar.
Tommy Eriksson