Det pågår försök att omforma vårt samhälle genom att införa kontrollfunktioner i stödinstitutioner och företag. Detta skiftar verksamheternas fokus från service till övervakning och hotar förtroendet mellan medborgare och samhällsfunktioner. Jag syftar bland annat på det aktuella förslaget om angiverilag, som skulle tvinga anställda inom skolan, vården och socialtjänsten att rapportera papperslösa individer. Ett annat exempel är arbetsgivare som, med stöd av lagen, genomför drogtester på medarbetare – utan koppling till vare sig arbetsuppgifter, säkerhet eller tredje part.
Precis som inga arbetsgivare bör förvandlas till samhälleliga kontrollorgan, behöver anställda inom välfärden få utrymme att utföra sina uppdrag utan krav på att övervaka andra. En framtida utveckling skulle kunna leda till att arbetsförmedlingen, i stället för att fokusera på jobbcoachning, sätts att genomföra mentala hälsoskattningar av arbetssökande, eftersom ekonomisk stress ofta kopplas till psykisk ohälsa. På samma sätt skulle snabbmatsrestauranger kunna tvingas mäta kolesterolvärden och hotell bedöma stressnivåer hos affärsgäster.
Ingrepp i samhällets funktioner behöver vara proportionerliga och relevanta för att undvika en bred funktionsglidning. Det är avgörande att lagstiftning utformas utifrån faktiska behov och att övervakande uppgifter sköts av rätt myndigheter. Samtidigt bör incitament skapas för att uppmuntra medborgarna till önskvärda beteenden. Vi behöver säkerställa att centrala samhällsroller inte skiftar fokus från service till kontroll.