Skoltiden är en period i våra liv som verkligen påverkar oss. Även när det är ljusår sedan man slutade skolan så kommer tankar och minnen alltsomoftast. De åren man på många sätt växer till den människa man blir är livsavgörande. Det är sällan någon ärligt säger enbart positiva saker om sina minnen. Utanförskap på olika sätt är nog mer vanligt.
I dag har samhället på många sätt kommit längre och inser att vi är individer med väldigt olika behov, utförsgåvor, drömmar, läggningar och så vidare.
Att ha en konstnärlig ådra innebär ofta att man inte passar i en fyrkantig grupp och man ser saker ur andra perspektiv. Att tvingas in i stora fyrkantiga lådan är förödande och alla former av psykisk ohälsa blir påtaglig.
Tänk när det då finns en liten gymnasieskola, som inte alls är lönsam, där man får utvecklas till den människa man är och kommer kunna bli! Det är märkligt och går helt stick i stäv med dagens individuella samhälle att då stänga och strypa den möjligheten.
Samtidigt är det alla dessa människor som inte är mainstream som vi märker av. Alltifrån ”kändisvärlden” till kreativa och nytänkande människor i vår närhet. Det är sorgligt att besparingar sker på kort sikt och inte med tanke på hur det försvårar eller omöjliggör ungas möjlighet till ett eget och personligt liv.