Mitt barn är nybliven tonåring. Ända sedan årskurs fyra har skolan meddelat oss föräldrar att elevernas attityd är oerhört hård och att regler inte följs. Detta har gällt samtliga klasser.
Jag har själv besökt skolan flertalet gånger och upplevt hur elever kommer och går som de vill till lektionerna, hånar lärare och gör allt annat än att deltar i arbetet. Vi har haft oändligt många möten och diskuterat problemen och skolans lösning är alltid den samma – anpassa sig ännu mer efter elevernas så kallade ”enskilda behov”. Vad kan vi göra mer för att möta dessa elever? Inga som helst konsekvenser när respekten för lärare och klasskamrater brister. På sin höjd ett automatiskt utskickat sms om frånvaro.
Och efter några möten blir det sedan att kontakta BUP, där väntetiden är mer än ett år. Tanken slår mig att flertalet skolkamrater sitter i samma väntrum. Tur att sms:en om frånvaro skickas ut automatiskt.
Svårigheter att lyssna och sitta stilla, det blir adhd på dig. Också. I klassrummet hänger hörselkåpor på snart varje stol. Stressdynor och relaxbollar finns överallt. En ny soffa har köpts in, kanske går det bättre om eleverna får ligga där när lektionen blir för tråkig.
Givetvis är diagnoser tuffa och kan skapa problem. Riktigt ställda diagnoser. Men att använda sig av dessa, i stället för att kräva minsta möjliga uppförande blir en alltför genomskinlig bortförklaring. Är det bara jag som tycker att såväl skolan som barnpsykiatrin fullständigt har tappat bort sig och mer blivit en verksamhet där lärarna är personliga undersåtar, alltid redo med nästa roomservice?
"Allèskolan Åtvidaberg"
Svar från Åtvidabergs kommun:
Vår skola ska vara en skola för alla. Den ska erbjuda trygghet och studiero, utveckling och lärande utifrån varje elevs individuella förutsättningar och behov, samt möjlighet till goda relationer med skolkamrater och lärare. Detta är skolans uppdrag och ansvar som det beskrivs i skollagen och läroplaner och det är också det som arbetet i alla svenska skolor utgår ifrån och strävar emot. Detta arbete utförs av skickliga rektorer, lärare, elevhälsopersonal och alla de andra som arbetar runt och med eleverna. Det vore förmätet att påstå att detta är ett lätt arbete, många faktorer påverkar den enskilda eleven, elevgruppen och skolan. Alla utredningar, möten, kontakter och samtal som genomförs på skolor syftar dock alltid till att skapa en skola som fungerar för varje elev. Lyckas vi alltid då? Nej, det gör vi inte. Men vi slutar aldrig att systematiskt pröva alla möjligheter som står till buds; det är vårt ansvar och vår skyldighet. En lyckad skolgång ger goda förutsättningar och valmöjligheter i resten av livet och är varje ung människas rättighet.
Med det sagt så delar jag skribentens oro över att behovet av stöd och anpassningar i skolan ökar och att köer till utredningar blir längre. Kanske kan det förklaras av att de som arbetar i skolan blivit skickligare på att se varje enskild elev, kanske finns förklaringarna i hur vårt samhälle ser ut i dag med segregation, utanförskap och en social tillvaro som alltmer spenderas online. Här har skolan en avgörande roll att fylla tillsammans med andra. Andra myndigheter, föreningsliv, näringsliv, politik och enskilda medborgare och inte minst föräldrar bidrar till att skapa en tillvaro där alla barn och unga får vara sina bästa jag både i och utanför skolan.
Karl Johan Sjödin, barn- och utbildningschef i Åtvidabergs kommun