Svar på debattartikeln "Våra äldre ska kunna påverka sin egen omsorg" (8/11):
Nu är det hemtjänsten som därför skall privatiseras – med andra ord upphandlas offentligt och i konkurrens – för att privata utförare skall kunna gå in och bjuda under den kommunala hemtjänsten. Och den kommunala hemtjänsten kommer att tvingas sänka sina kostnader för att kunna konkurrera och erbjuda ett lägre pris för de tjänster som man erbjuder. Således en rutschkana ner till lägre priser för skattebetalarna och sämre kvalitet för kunderna och sämre arbetsmiljö för de som är ytterst och som kallas för utförare.
För hur tänker Lisbeth Fager kombinera detta: allt fler människor lider av ensamhet + Linköpingsbor lever längre + antalet människor som är multisjuka ökar + också de som drabbas av demenssjukdomar ökar till antalet + högre krav på vård och omsorg = ökad kontinuitet och kvalitet samt ett mindre skenande skattetryck (vilket betyder mindre pengar till hemtjänsten!).
Skall hon och Kristdemokraterna och den borgerliga majoriteten i Linköpings fullmäktige trolla med knäna?
Som äldre vill man säkert påverka sin omsorg så att man kanske får en dusch när man behöver det, en promenad utomhus när solen skiner, lite sällskap när man annars ensam äter sin levererade måltid. Inte sjutton bryr man sig om vilket företag som har anställt de kvinnor (för det allra mesta) som kommer hem och försöker göra sitt bästa på så kort tid som möjligt för att sedan hasta vidare till nästa kund (kallas av någon outgrundlig anledning för brukare i de här sammanhangen …).
Kom till sans och tala ärligt om att det handlar om att äldreomsorgen är dyr och måste bli billigare fort som sjutton innan skattekronorna inte längre räcker till för detta kalas. För ärlighet är ju en dygd – även för aktiva Kristdemokrater – eller?