Svar på nyhetsartikeln "Uppgifter om brist på vårdplatser – US-chefen svarar" (16/10):
Hallå Eva-Lena Zetterlund, sjukhusansvarig chef. Jag hörde att du har besökt akuten, min arbetsplats där vi är många som gör allt från att ”bara” smärtlindra till att rädda patienters liv.
När du besökte oss fanns det övernattare, inte "enstaka". Bara de första två veckorna hade vi i snitt 6–7 patienter. Räkna ut antalet på 14 dagar. Du kan inte rakt ut i media säga att det är någon enstaka, eller att det inte är vanligt. Då har vi redan överbelagt på alla avdelningar så att andra gråter. Så att patienter – människor – får sova hos oss som vi vid otur kanske inte har tid med på två timmar, för att vi står i akutrummet.
Det kan vara ditt liv en dag. Du som får hjärtstillestånd. Eller dina anhöriga. Men då kanske jag är upptagen med att hjälpa den äldre damen som legat ett dygn hos oss på akuten. För hon behöver ju lika mycket omsorg, eller tänker jag fel?
Jag kommer aldrig förstå hur svårt det är att se verkligheten genom oss som springer på golvet, överallt i sjukhuset, oavsett var. Varenda en vänder vi ut och in på oss för att räcka till. Och du kommer med en lögn och förfinar verkligheten. Det är brist på respekt för oss som räddar liv varje dag – på alla avdelningar.
Det är ju inte konstigt att det är resursbrist, vilket leder till vårdplatsbrist – och att vi som springer på golvet också får nog. Jag är en av dem som kommer att lämna regionen. För respekten finns inte. Och den har inte funnits på länge.
PS. Du är välkommen att gå bredvid mig en måndagskväll på akuten, där kommer du mötas av verkligheten.
Fotnot. Corren har erbjudit Eva-Lena Zetterlund, sjukhusansvarig chef, möjlighet att svara på insändaren.