SKR anklagar Vårdförbundet för att driva en samhällsfarlig strejk. Samtidigt har regionerna under många år pressat sjuksköterskor till utmattning med upprepade övertidstimmar in absurdum. Sjuksköterskornas bedömningar som i skarpa lägen kräver skarpa sinnen blir kraftigt påverkade när chefer beordrar övertidsarbete var och varannan dag. En felberäkning av ett potent läkemedel kan få mycket allvarliga konsekvenser.
Du som står utanför och har haft turen att aldrig behöva söka akutvård kanske undrar varför Vårdförbundets medlemmar, sjuksköterskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och barnmorskor strejkar. Hur illa kan de egentligen ha det?
På grund av sjukfrånvaro och överbeläggningar får sjuksköterskorna dagliga sms om extrapass från sina arbetsgivare. Förfrågningarna leder till stress och oro för långa och tunga arbetspass som tar en allt större tugga av livspusslet. Långvarig exponering för stressen leder till utmattningssymtom och sjukskrivning, vilket leder till mer övertid för sjuksköterskorna. De som är kvar bränner ut sig, byter till administrativa uppdrag eller säger upp sig.
När avdelningarna blöder erfaren personal leder det till kompetenstapp, vilket leder till ökad risk för vårdskador, vilket leder till ökat lidande för patienterna och onödigt långa vård- och väntetider. Nyutexaminerade sjuksköterskor rycker ut för att släcka osläckbara bränder tills de själva brinner upp, och i slutet av varje termin blir de ersatta av årskullen efter.
Rekryteringen är trög eftersom avdelningarna får dåligt rykte bland studenterna som nyligen haft praktik, den tröga rekryteringen leder till att avdelningarna anställer hyrsjuksköterskor som tjänar dubbelt så mycket som de regionanställda på avdelningen. Löneskillnaderna leder till missnöje och fler uppsägningar. Vissa drar till Norge. De som blir kvar får pulshöjning så fort de hör chefens knarrande skor mot avdelningsgolvet eller när de för andra gången hör samma sms-signal en ledig lördag.
Vårdförbundets övertidsblockad gör det tydligt att regionerna under lång tid har bedrivit vård på bekostnad av sjuksköterskornas tid med familj och vänner. När regionerna i och med blockaden förlorade möjligheten att beordra övertid blev väntan på planerade operationer och undersökningar plötsligt längre när arbetskraften omfördelades till den akuta vården.
När sjuksköterskor går hem i tid klarar inte regionerna av att bedriva planerad vård. I Östergötland beslutades nyligen att grundbemanningen för de minsta vårdcentralerna ska vara två sjuksköterskor fram till 17 på eftermiddagen för att strejken inte ska vara samhällsfarlig. Lägg dock märke till att flera regiondrivna vårdcentraler under våren har tagit fram sommarplaneringar där ensamarbete till 17 på eftermiddagen ska gälla utan att förhandlingar om samhällsfara har begärts av dem själva.
Det finns inga luckor för återhämtning på eller utanför arbetsplatsen om regionerna ska fortsätta bedriva vård som går ut över medarbetarnas hälsa och välbefinnande. Sammanlagt arbetade Vårdförbundets fyra yrkeskategorier tre miljoner övertidstimmar förra året vilket motsvarar 1 800 heltidstjänster. Vi är många som en gång i tiden arbetade på sjukhusen, men som på grund av ovanstående anledningar valde att göra något annat. Vi kan fortfarande komma tillbaka om arbetsgivarna visar handlingskraft och tar våra yrkanden om hållbara arbetstider på allvar.
Arbetet är i grunden väldigt roligt och värdefullt, men vem vill arbeta sig sjuk? En välmående och utvilad sjuksköterska tar bättre beslut i stressade situationer där korrekta bedömningar innebär skillnaden mellan liv och död. Arbetsgivarna, politikerna och allmänheten måste lyssna till Vårdförbundets yrkanden om vi ska kunna bedriva en god och säker vård!
Fotnot. Insändaren har även varit publicerad på Aftonbladet Debatt.