Kära politiker, som sjuksköterska på akutmottagning blir jag oroad inför framtiden. Mina kollegor som är undersköterskor, är min stadiga grund till mitt arbete.
På en akutmottagningen möter vi högt och lågt. Tänk dig – den dagen en anhörig är med om ett hjärtstopp, vem ska då finnas vid din sida om inte undersköterskan? Vem ska göra kompressionerna? Jag är upptagen med alla läkemedel som ska ges.
Den dagen du är med om en bilolycka, vem ska då klippa dina kläder om inte undersköterskan? Vem ska sätta din infart eller ta prover inför eventuell operation? Jag är upptagen med alla läkemedel än en gång.
Vem ska ge alla patienter det där lilla extra, som fika, toabesök eller en värmande hand, när jag måste triagera fem patienter? Det är undersköterskan. Våra fantastiska undersköterskor som behövs överallt. När jag säger överallt menar jag även mina kollegor på hela sjukhuset. De som tar hand om den där hjärtinfarkten, bilolyckan, buksmärtan, psykiska (o)hälsan med mera. De som är vår trygga punkt och hjärtat inom vården.
Att ni väljer att varsla personal inom regionen är ert beslut, men det är inte vi inom sjukvården eller våra patienters beslut. För våra patienter kommer bli lidande och få sämre vård. Vi i personalen kommer gå sönder i själen och inte kunna jobba. Men den hårda sanningen är: du som politiker, människa och individ – kanske inte överlever den dagen du behöver vård.