Som en gest av tacksamhet för arbetsinsatsen under pandemin har Mjölby kommun under hösten bjudit in anställda till en personalkonferens.
Nu tror jag på riktigt att det vi anat under de senaste månaderna faktiskt är sant – vår arbetsgivare vet inte, eller har glömt bort att för hundratals av oss är pandemin inte över. Vi lever med och arbetar med näst intill samma restriktioner som under pandemin medan resten av samhället har gått vidare. Vi som arbetar inom den kommunala omsorgen och sjukvården tar hand om och vårdar de allra sköraste. Vi ska stanna hemma vid minsta symtom, invänta provtagning på vårdcentral och därefter invänta provsvar innan vi kan återgå till arbetet. För oss, som för alla andra, är den slopade karensdagen ett minne blott.
Det har nu visat sig att personalkonferensen, som pågår under eftermiddagen och en bit in på kvällen, är obligatorisk. Jag vet att personal som jobbar närmast våra vårdtagare är trötta. Inga avbrott eller chans till vila under pandemin, små möjligheter till återhämtning. Hög frånvaro och brist på vikarier gör personalen ännu tröttare. Självklart inser jag att kommunens intentioner med att anordna en aktivitet för personalen är goda, men under rådande omständigheter förvandlas tacksamheten till ett tvång och, tvärtemot vad vi behöver, ännu mer arbete. Inbjudan var droppen som fick min bägare att rinna över.
Vi arbetar i en dygnet runt-verksamhet. Vi arbetar dagar, kvällar, nätter, helger på alla årets dagar. Jag tror arbetsgivaren Mjölby kommun hade kunnat visa sina anställda uppskattning på fler sätt. För sanningen är, att uppskattning från vår arbetsgivare har lyst med sin frånvaro under hela pandemin. Man kan se exempel i Region Östergötland där arbetsgivaren höjde friskvårdsbidraget för de anställda under pandemin. Mjölby kommun har ändrat en personalförmån så att den inte går att utnyttja för en stor del av oss som jobbar obekväma arbetstider eller inte kan lämna arbetsplatsen för lunch. Lunchkortet kunde vi tidigare använda för att köpa med lunch till jobbet. I samtal med anställda från andra förvaltningar i Mjölby kommun möts jag av chockartade reaktioner när jag berättar att vi tar med oss eget kaffe till jobbet. De målar upp en bild av en arbetsplats med kaffemaskin och fruktkorgar – det är svårt att tro att vi har samma arbetsgivare.
Det är svårt att inte peka på ironin i att vi på förmiddagen är nödgade att använda munskydd och hålla avstånd för att några timmar senare tvingas flockas i en stor folksamling och restriktionslöst plocka mat från samma buffé. Å andra sidan slutar vi inte förundras över märkliga beslut och riktlinjer vi behövt förhålla oss till under pandemin. Som när vi under en tid skulle fördela oss i fram- och baksäte i bil till och från hembesök för att minska smiddspridningen.
Jag hoppas inte att jag eller mina kollegor blir sjuka efter att ha varit på personalkonferensen, för då kommer jag i väntan på provtagning gå hemma och känna stress över att mina kollegor är stressade på jobbet. Och när jag inväntar mitt provsvar ska jag komma ihåg att lägga ner kaffepaketet i väskan så att jag kan njuta av en kopp kaffe med mina kollegor. För jag går till jobbet för mina patienter, och jag gör det tillsammans med mina kollegor.