Insändarna har avlöst varandra. Ropen på hjälp från personal och oroliga anhöriga till barn i våra förskolor runt om i kommunen. Vuxna som vill göra sin röst hörd för dem vars röster inte hörs – barnen. Barn- och ungdomsnämnden har lugnat vädjande insändare med beskedet att personalen i förskolan får arbetskläder. Arbetskläder är inte det som behövs för att förskolans personal ska kunna utföra sitt uppdrag. Det är mer komplext än så.
År 2020 blev barnkonventionen lag. I den statueras att alla beslut som rör barn ska se till barnets bästa, vilket ju passar väl in i kommunens slogan #förvarjebarn.
Att kommunen i den reviderade budgeten funnit det möjligt att göra nedskärningar motsvarande cirka 66 mnkr för att nå en budget i balans. Dessa nedskärningar innefattar delvis en besparing på grundersättningar om 1,25 procent. Detta kan vi översätta till att förskolor i Linköping inte i närheten kompenseras för de kostnadsökningarna som vi ser. Denna budget beslutas på torsdag 23/3.
I skollagens 8:e kapitel kan vi läsa i 2§ att “förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda barnet en trygg omsorg”. Hur rimmar det med ett förslag på beslut att dra ner på verksamheten? Förra året gick barn- och ungdomsnämndens verksamheter med över 10 miljoner plus på grund av att personal i förskolan inte ersattes med vikarier vid till exempel sjukdom och vård av barn. Pengar sparades för att personal i förskolan gick på knäna, redan då.
Att spara in på en verksamhet där personal redan nu uttrycker att det är tungt är inte bara dumt ur ett moral-etiskt perspektiv. Det kommer kosta mer i längden när barnen som går i förskolan inte ges förutsättningarna att utvecklas och lära såsom skollagen och läroplanen för förskolan är tänkta att fungera.
Vi vet alla fundamentet, grunden för barns fortsatta livslånga lärandet läggs i förskolan. Tryggheten, omsorgen och lärandet som barn möter där bär de med sig under resten av livet. Forskning visar att barn som får en god förskolemiljö lyckas bättre längre fram i livet och i regel skaffar sig högre utbildning och så småningom arbete.
Det är inte arbetskläder personalen i förskolorna behöver. De behöver någon som ser, någon som förstår och prioriterar. Rektorer behöver rätt förutsättningar att hjälpa sina förskolor må väl och ge personalen framtidstro.
Vi frågar oss nu – tål Linköpings förskolor mer besparingar? Vad kostar det oss i framtiden? Vem ser till barnen?
Fotnot. Insändaren har uppdaterats.