Regionens repressiva personalpolitik – om det nu kan kallas för personalpolitik; om det inte bara är ett förlegat system av hot, utpressning och bestraffning, som snarare kränker och skrämmer bort kompetenta kolleger, än att locka nya krafter till den krisande sjukvården? 

När personal för en period i livet söker en anpassning av arbetsuppgifter eller tider, får man säga upp sig och arbetsförbud i regionen i ett år. Passar den stilen över huvud taget in i vårt samhälle, som vi tror är modernt och föredömligt i ledarskapsmetoder? Respekt för människor och kompetens ser annorlunda ut. 

Det kännetecknar dock tyvärr vissa kärnverksamheter på Universitetssjukhuset. Hur ska den som gör sin personal sjuk av stress bota patienter? Reglerna passar för robotar, inte för de mänskliga medarbetare som vi (ännu) har i sjukvården. Något är fel i människosynen och bilden av hur effektivitet skapas med antingen rädda och ledsna eller glada och motiverade medarbetare. Direktiven låter mellanchefer förete styrka genom hårdhet och ställer personal inför dåliga val. 

Det är drivkraften i den onda cirkel som gör att personal väljer att sluta, så att mer inhyrda konsulter behövs, som kostar mer pengar, med mindre medel kvar för fast personal och för verksamheten. Konsulterna är förstås duktiga – borde alla bli konsulter, kanske? För det är en skymf mot fast anställda som genomgått samma långa och dyra utbildningar och som lagt ned sin själ i arbetet där de blivit erfarna och kompetenta, att tillfälliga inhoppare får flerfaldigt högre ersättning och samtidigt slipper allt övrigt ansvar. Kontinuitet i vården och patientsäkerhet äventyras. 

I stället för att lösa de verkliga problemen låter man olika yrkesgrupper bli osams och skylla på varandra, samtidigt som man kräver åtlydnad och avfärdar kritik. Man förnedrar och bakbinder folk och gör allt för att skydda maktstrukturerna och cheferna, men inget för att behålla personal och kompetens, med oundvikliga följder för patienterna. Det är förvånande hur chefer och politiker verkar vara överens om att detta är ett bra system. Men vem kan känna sig trygg i det? 

Enstaka goda exempel sticker ut på US, där chefer med djup kännedom om systemet och om sina medarbetare har lärt sig hur man kan tillgodose både systemet och medarbetarna, genom insikt, lyhördhet och fantasi; där har man god bemanning och fast anställda som är motiverade. 

Varför inte låta alla chefer inom Region Östergötland lära av de goda exempel som finns, genom att följa den högsta regeln; att bry sig om alla människor i sjukvården, både patienter och personal!