När man tar del av ledaren i lördagens Corren så frapperas man av inkonsekvensen i det påstående som professor Per Ödling gör sig skyldig till. Först slår han fast att demokratin är i fara och lyfter fram Donald Trump i USA, Viktor Orbán i Ungern, SD i Sverige etcetera som varande ett hot mot demokratin. Sedan beskriver han motsättningarna mellan stad och land, eller som man också kan se det, skillnaden i sätt att se på verkligheten mellan landet och storstadens etablissemang.
Demokrati betyder folkstyre och det innebär givetvis att alla ska få komma till tals och besluten man tar ska ta sådan hänsyn så att många beslut givetvis kommer att bestå av kompromisser. Men att demokratin i till exempel Sverige skulle vara hotad beroende på SD:s tillväxt är nog en felaktig slutsats.
Det är ju ett sundhetstecken att de som känner att ingen annan vill föra deras talan kan hitta en kanal. Däremot är demokratin hotad av att, som nu senast Jan Björklund (L) framhärda att han ska göra allt som står i hans makt att tysta SD. Även de signaler man får från regeringshåll om att på alla sätt minska möjligheterna för fria nyhetssajter på nätet att kunna publicera sig ger otäcka vibbar.
Det är nog så att de som idag säger sig stå på barrikaderna för att försvara demokratin nog istället på sikt är demokratins dödgrävare eftersom man gör allt man kan för att tysta en växande opinion som de etablerade politikerna har glömt att lyssna på.
Pucken