Nu när frågetecknen i stort sett är uträtade och talmannen har gett Ulf Kristersson (M) uppdraget att försöka bilda en ny regering, så kommer tiden för eftertanke. 

Det är ganska förbryllande att småpartierna med marginellt väljarstöd: L 298 000, MP 328 000, KD 344 000, C 433 000 och V 434 000, framställer sig som att de har vunnit valet och dessutom säger att Sveriges andra parti, storleksmässigt, pratar de inte med. Det gäller också Socialdemokraterna – Sveriges största parti. 

Om det nu är så att man vill stuka till Jimmie Åkesson och hans partiledning är det givetvis illa nog, men att ta till metoder som med råge passerat vad som kan anses som anständigt visar bara på dålig respekt för resultatet i allmänna val. 

Men det som sticker ut mest är ändå att man idiotförklarar de 1 323 000 som röstat ”fel” på Sverigedemokraterna i stället för att rösta på deras parti. Det måste väl vara uppenbart för de flesta, förutom de partiledare vars mantra är ”Dom pratar vi inte med”, att de som röstat på Sverigedemokraterna anser att deras politik är bäst för såväl Sverige som för dem själva. 

En eloge bör därför gå till M och KD som har förstått att Sveriges näst största parti och dess väljare kan man inte bortse ifrån utan de bör rimligen få ett inflytande som i någon mån står i proportion till väljarstödet. I den avgående Socialdemokratiska regeringen var det tyvärr inte så utan de köpte sig makten vid valet 2018 genom att låta både Miljöpartiet och Centerpartiet få ett genomslag som inte på något vis stod i proportion till deras röstunderlag. 

Vet inte om det går eller om det är möjligt att ändra riksdagsspärren till förslagsvis 6 procent. Vilket som genom ett trollslag skulle ge Sverige handlingskraftiga regeringar i stället för som det är nu, att majoriteten i riksdagen kan ändras bara genom ett fåtal politiska vildar eller att några ledamöter, av misstag eller med vilja, inte röstar för partilinjen i någon fråga.