Svar på ledarkrönikan "Vad händer när gängen slutar skjuta?” (19/1):

Jakob Styrenius gör i sin krönika en jämförelse mellan Italiens maffia och de svenska kriminella nätverken. Han skriver i slutet ”Staten måste göra allt för att motverka gängen och klanerna”. Men politiker och rättsväsendet gör långt ifrån allt för att motverka den kriminalitet och maffiaverksamhet som pågår i landet. Just nu skjuts, sprängs och dödas mer än någonsin i landet.

Jakob Styrenius kommer inte med några förslag om vad som ska göras för att rensa upp så att vi får ett tryggt Sverige. Min uppfattning är att svenska folket inte ska acceptera att politiker och rättsväsendet inte sätter in rätt åtgärder för att komma tillrätta med problemen.

Polisväsendet är fel organiserat och arbetar på fel sätt. Det behövs en helt separat polisorganisation som arbetar mot den organiserade brottsligheten. Det sätt som nu tillämpas med att en mängd poliser rycker ut när brottet redan har begåtts och sedan försöker jaga fast på förbrytarna löser inte problemen.

Det som behövs är stora speciella insatsstyrkor som är infiltrerade i problemområdena med stora befogenheter och som är i ständig beredskap och ingriper förebyggande. Insatsstyrkor som kartlägger individer och klaner som misstänks för kriminell verksamhet, som visiterar misstänkta, gör genomsökningar av utrymmen och bostäder med mera efter vapen och narkotika. Griper langare och försäljare, ser till att barnen är i skolan och inte driver omkring i områdena, har koll på föräldrar som inte tar sitt föräldraansvar, och så vidare. Hur stor behöver en insatsstyrka i Skäggetorp vara, undra någon? Jag gissar på 100 specialutbildade poliser, där man arbetar i skift.

Den långsiktiga lösningen då? Kommunpolitikerna måste inse att det inte får finnas så kallade utsatta områden. Kommunpolitikerna måste göra planer på hur områden som till exempel Skäggetorp och Berga avvecklas. Det ska inte finnas områden där 90 procent av invånarna har invandrarbakgrund. Invånare med invandrarbakgrund måste fördelas ut i alla områden i kommunen. Det förutsätter att det friställs och byggs lägenheter runt om i kommunens alla stadsdelar dit nämnda invånare kan flytta. Till en början kan det vara frivilligt men om det behövs så får det bli tvångsförflyttningar.

Det har varit en stor byggrusch av bostäder under de senaste åren i Linköping. Men om jag förstår saken rätt så har inte en enda lägenhet anvisats för invånare i de så kallade utsatta områdena. Just nu tycks byggbranschen ha en nedåtgående trend. Kommunpolitikerna borde initiera att det byggs lägenheter i alla stadsdelar som vigs för familjer med invandrarbakgrund. Det blir kommunens skattebetalare som får stå för kostnaderna. Men det är det värt för att få en tryggare kommun.

Ann-Christine Rehnström, Kristina Edlund och Niklas Borg, ni har jobb att göra!