Svar på "Det talas om pengar som vore de gratis", 6/11.

Widar Andersson skriver angående höghastighetsbanor att pengar är pengar. Självklart kan man säga så, men också att en kostnad är en periodiserad utgift, eller en förbrukad resurs. 

Pengar är ett sätt att jämföra nytta med kostnader, och utgifter ska slås ut på den tid som nyttan varar. Däremot krävs självklart en ordentlig riskanalys vid eventuellt lån. Hur lång tid kan lånet bindas genom exempelvis obligationer? Vad händer om ränteläget är radikalt annorlunda jämfört med nu när lånen måste omplaceras? Det är dessutom sannolikt så det faktiskt kommer att vara. 

Hur stor del av nyttan får staten tillbaka genom minskade kostnader för upphandlad trafik, lägre underhållskostnader och besparingar avseende alternativa sätt att upprätthålla ett fungerande trafiksystem?
Hur stor roll kan det ha för att göra EU fossilfritt, och hur mycket kan EU bidra med?
Vilken betalningsvilja kommer brukarna att ha, och hur mycket kan tas in i brukaravgifter?
Hur kommer kostnadsläget att vara avseende fossilfri energi, och hur påverkar det energisnåla tågets konkurrenssituation?

Jag är själv oerhört skeptisk till punktinsatser som Ostlänken med svindyr tunnel, Norrbotniabanan etc. Däremot försiktigt positiv om man kan tänka större och samla fler nyttor i samma projekt, även om det då blir en större investeringsutgift. Man måste då kunna visa först en tillräckligt stor sammanlagd nytta, och därefter en rimlig finansiering. 

Jag vill se en lösning som omfattar ett större trafiksystem där delarna fungerar ihop, eftersom en kedja aldrig kan bli starkare än dess svagaste länk.

Nils-Erik Larsson