Tidigare var det den hopplöst dysfunktionella Försäkringskassan vi hade som motståndare, nu måste den här gruppen utsatta kämpa för allt: rehabilitering, assistans, hjälpmedel, färdtjänst, p-tillstånd. Allt som borde ingå i deras rättigheter att "kunna leva som alla andra i samhället". 

Luttrade efter 15 års kamp för trafikskadad son var det så dags för förnyat hjälpmedel, vilket innehafts utan krångel i många år och givit glädje och visst mått av frihetskänsla åt en svårt rörelsehindrad.

Efter mätning, utpassning och önskan om modell kallades vi oväntat till ett tredje möte. På ett mycket fult sätt hade handläggaren skaffat sig uppgifter som, ansåg hon, inte gjorde det möjligt att kunna bevilja hjälpmedlet.

Andra egendomliga förutsättningar framfördes också. Och inte en enda gång under mötet vände hon sig till den drabbade själv. Ledsen och kränkt resten av dagen yttrade han: "sån byråkrati", "person på fel plats".

Så förnedrande som dessa människor bemöts, ska ingen behöva behandlas.

Alla kommer vi att drabbas av ålderdom, skador, med handikapp som följd, kan hända oss alla, när minst vi anar. Vakna beslutsfattare och politiker.