Rovstängsel är inte en lösning på vargproblemet

Rodjursavvisande stängsel må hjälpa, men det är i många fall helt orealistiskt att sätta upp i många hagmarker, skriver insändarskribenten.

Jag vet inte vad det var som skrämde hästarna, men kan konstatera att flera personer, oberoende av varandra, hade iakttagit varg i området, skriver insändarskribenten.

Jag vet inte vad det var som skrämde hästarna, men kan konstatera att flera personer, oberoende av varandra, hade iakttagit varg i området, skriver insändarskribenten.

Foto: Paul Kleiven

Insändare2024-07-30 10:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I en rad artiklar har vargfrågan diskuterats. De som har pläderat för varg hävdar att rovdjursavvisande stängsel fungerar. Men dock inte utan en kompletterade varghund enligt det senaste inlägget. Det hävdas att det är djurägarnas fel om tamdjuren dör som inte skyddar sina djur med skyddande stängsel.

Men bland de senaste fallen i Östergötland låter man vargen döda tamdjur vid upprepade tillfällen innan den får avlivas.

Följande kan anföras:

För rovdjursstängsel ges bara ekonomiskt bidrag till får, inte för kor och hästar.

Men det finns exempel på att varg ger sig på kor i Östergötland och att hästar dödas av varg finns exempel både från Norrland och Norge, framför allt är det ett hot mot kalvar och föl.

Kraven på korrekt uppfört rovdjursstängsel är höga för att det ska fungera som skydd.

Det ska finnas fem trådar och den nedersta ska hålla ett mått på 25–30 centimeter från marken. Det är endast hagar som får inhängas, inte åkermark. Men i hagar är marken ofta kuperad och stenig, vilket gör det påtagligt svårt att sätta tråden exakt 25–30 centimeter ovan marken. Stolparna måste sitta tätt för att åstadkomma detta mått. Det enda som skulle fungera för att få detta exakta mått är att sätta staket på åkermark eftersom denna är mer jämn, men det får man inte göra. Hagar kan vara stora, och att inhägna stora områden under dessa förutsättningar är svårt, och för många hagmarker inte möjligt.

Om varg blir vanligare i Östergötland kommer det att leda till stora konsekvenser för hästar och hästägare. Många hästar går idag på så kallad lösdrift vilket innebär att de går fria i stora hagar med en ligghall att gå in i när de så vill och har fri tillgång till foder.

Mina hästar har fungerat på detta sätt i drygt tio års tid utan problem. I vintras blev de av någon anledning så rädda att de under 14 dagars tid stod upptryckta längst bort i hagen och inte vågade gå fram till fodret på den plats det alltid funnits. Jag försökte leda fram dem till maten, men de sprang, helt livrädda, tillbaka. Hästarna är mycket vana vid både hundar och vilda djur eftersom de går ute hela tiden. Vi har flera gånger mött älg, vildsvin, hjort och rådjur utan att hästarna bryr sig. Nu gick det knappt att rida i skogen då hästarna var helt uppstressade. Vid ett tillfälle skenade en häst och ryttaren ramlade av. Detta har inte inträffat tidigare. Jag vet inte vad det var som skrämde hästarna, men kan konstatera att flera personer, oberoende av varandra, hade iakttagit varg i området.

Den slutsats jag själv drar av detta är att med varg i området kan man inte ha hästar på lösdrift och inte rida i skogen. Det enda sättet att ha häst är då att ha hästen stående på stall och rida i ridhus.

Sammanfattningsvis:

Rodjursavvisande stängsel må hjälpa, men det är i många fall helt orealistiskt att sätta upp i många hagmarker. Kor och hästar får inte ekonomiskt bidrag för att skyddas.

Våra marker hålls idag öppna av får, kor och hästar och bidrar till en biologisk mångfald. Skulle varg tillåtas i närhet av boskap skulle det innebära att inte bara får skulle försvinna, kanske även kor och hästar, och därmed skulle många marker växa igen.

Rovdjursstängsel bidrar inte till att tamboskap och varg kan fungera i samstämmighet.