Nu lämnar vi en sommar med extrema väderhändelser. Här i Sverige orsakar bortspolade vägar, dränkta källare och förstörda skördar, försäkringskostnader och ekonomiskt bortfall för uppskattningsvis miljarder kronor. Det kommer att ta tid innan vi ser de totala kostnaderna.
Även globalt har extremvädret orsakat enorma katastrofer, exempelvis de rekordstora skogsbränderna i Kanada och den enorma torkan i östra Afrika.
När väderfenomenet El Niño lägger sig ovanpå den globala upphettningen så blir vädret extremt. Det vi nu upplevt sker efter en global uppvärmning på drygt en grad. Hur kommer det att se ut i en två grader varmare värld? Eller tre grader? Det är nämligen dit vi är på väg med den politik som nu förs.
Men har vi hört statsminister Ulf Kristersson hålla ett allvarligt tal till befolkningen, till alla de som fått sina hus, vägar och jordbruk utsatta för vädrets makter? Ser vi någon katastrofplanering från regeringens sida?
Nej, de pratar bara om planer som möjligen ger effekt om 10–15 år. Det enda de gör på kort sikt är åtgärder som ökar utsläppen i närtid. Regeringens handfallenhet inför den klimatkris som utspelar sig framför våra ögon är monumental.
Det statsminister Kristersson behöver göra är att hålla ett öppningstal i riksdagen som säger att sommaren 2023 visar att vi befinner oss i ett klimatnödläge, och att det behövs en ny agenda för politiken som tar detta på allvar.