Välfärdenhar efter hand försämrats så att den inte längre fyller sin uppgift och de anställda längst ut i systemet går i väggen. Äntligen inser allt fler att detta inte är hållbart.
Regeringen vill förbättra styrmodellerna i välfärden, genom att låta yrkeskunskaper bli vägledande.
Utan att blinka föreslår man samtidigt att regionerna ska bli större. Det tillför varken kunskaper eller pengar.
Självklart måste man först fundera över, om vi behöver kommuner och regioner och i så fall varför. För detta krävs analyser, som i sin tur kräver faktaunderlag. Det kan man bara få genom att undersöka hur man i dag arbetar i kommuner och regioner. Detta hålls topphemligt och vi får bara se en låtsasbild av arbetet. Därför krävs reella revisioner, avsedda att visa organisationernas och regelverkens nuvarande svagheter och styrka.
Ska kommunerna ha beskattningsrätt?
Svårighetsgraden i politikernas arbete indikerar att de har spelat ut sin roll som beslutande organ i regioner och kommuner. Däremot behövs de ute i skolsalar och bland äldre och sjuka. För det arbetet krävs en ny typ av politiker. I samverkan med medborgarna och de yrkesverksamma ska de leverera användbara rapporter till beslutande riksorgan, så att dessa kan fullgöra uppgiften att lagstifta, att reglera och finansiera verksamheterna och att stimulera forskning, förnyelsearbete, utveckling och spridning av goda resultat.
Politiker som inte klarar detta ska bytas ut, medan den som klarar det bör ha företräde i riksdagsval, som blir det enda val vi behöver.
Åren går och våra pengar rinner bort medan politikerna beslutar utan faktaunderlag.
Utan reella revisioner kommer vi ingen vart!