US i Linköping och lasarettet i Motala har redan tidigare utmärkt sig i statistik som några av Sveriges mest överbelagda sjukhus. I sommar är antalet vårdplatser i Region Östergötland lägre än någonsin tidigare. Trots att man minimerar planerad vård räcker inte vårdplatserna till för att möta befolkningens akuta behov av vård.
Under pandemin sträckte sig vårdpersonalen för att kunna ge befolkningen vård men det enda som finns nu är vårdskuld, trötthet och sparbeting. Många har valt att sluta i Region Östergötland eller gå till tjänster utan patientarbete vilket gör det än svårare att hålla vårdplatser öppna, och även en stor kompetensförlust.
Också primärvården i regionen är gravt underbemannad och underfinansierad vilket gör att den inte kan fullgöra sitt uppdrag att förebygga sjukdom och sköta kroniskt sjuka så att de slipper behov av sjukhusvård. Under semesterperioden är antalet vårdplatser så lågt att patienter som behöver inneliggande vård blir kvar på akutmottagningar där de inte kan få den hjälp de behöver samtidigt som personalen också ska ta hand om de patienter som kommer in på akutmottagningen.
Kapaciteten för sjukvården att ta hand om kritiskt sjuka och skadade är inte tillräcklig. På flera vårdavdelningar är situationen förskräcklig med orimligt stort antal patienter för de få personal som är i tjänst. Avdelningar slås ihop för att man åtminstone ska kunna ha några vårdplatser öppna. Man kan fråga sig hur en organisation är dimensionerad och organiserad när vardagen innebär stora problem att leverera vård till befolkningen och att det sommartid blir omöjligt.
Men att situationen på US nu är så ansträngd och att man tycks acceptera att den vård man ger inte är av normal kvalitet, det är skandalöst. För även om personalen lider av extrapass, uteblivna matpauser och toabesök, etisk stress för att inte kunna göra ett bra jobb så är det patienterna – medborgarna som betalt skatt och har lagstadgad rätt till säker vård – som får sina liv förkortade, får skador av vården eller ett onödigt lidande.
Det finns sedan länge ett missnöje med styret av vården i Region Östergötland och den personalpolitiken som förts. En växande byråkrati och administration detaljstyr kärnverksamheten i allt högre grad, oftast utan märkbar förbättring av vården som ges. Det ges inte heller utrymme för verksamheterna att skapa rimliga förutsättningar för personalen som gör att de vill stanna kvar på sitt jobb.
Personalomsättning innebär att kunskap om verksamheten och dess innehåll försvinner, vilket ger en sämre vård för patienterna. Personalpolitik är patientsäkerhet. Sakta men säkert uttunnas den regionala vården i Östergötland, både i fråga om kvalitet och produktion, och att det sker i relativ tysthet, eller kallas ”svartmålning” av politiker när det väl kommer upp, är något som östgötarna behöver känna till för att kunna påverka.
Att ledningen för region Östergötland inte tillstår problemens omfattning och svårighetsgrad är att förneka verklighet och fakta. Byt ut ledningen för region Östergötland. De ansvariga direktörerna för denna katastrofala situation bör avgå. Tänk också på hur du vill rösta i höstens regionval. Något måste hända nu om den offentliga vården i region Östergötland ska finnas kvar.