Till statsråden Romina P och Ebba B, på klimat- och miljödepartementet:
Det är mycket tal om att stötta oss ”vanliga människor”. Jag är en ”vanlig människa” som inte blir ett dugg stöttad av era nedskärningar av svenskt klimatarbete. Tvärtom! Jag är också mormor och farmor och mycket mån om barnbarnens framtid.
Några exempel på riktigt dåliga beslut/förslag:
* Nedskärningarna till naturvård bidrar till en minskad biologisk mångfald och därigenom till en ökad risk för matbrist på sikt. Pollinerande insekter får det mycket tuffare. Hur kan det vara att ta ansvar inför framtiden?
* De stora nedskärningarna (cirka en tredjedel av budgeten!) i arbetet med klimatanpassning inför pågående och kommande klimatförändringar leder till stora problem för många ”vanliga människor”. Skyfall och översvämningar påverkar mångas hem, och försäkringsbolagen börjar tveka inför att försäkra bostäder i en hel del områden. Hur kan det stötta oss som bor i Sverige?
* Slopandet av skatten på plastpåsar. Det är inga stora pengar, men en så enkel åtgärd som skatten har bidragit till förändrade vanor hos många. De fossila utsläppen har minskat, liksom plastskräpet i skog och mark. Det har helt enkelt funkat, och övergången till flergångskassar har också blivit väldigt konkret för barnen som har svårare att ta till sig mer övergripande frågor.
Listan kunde göras längre, men jag avstår. Jag har helt enkelt två frågor:
* Varför jobbar ni systematiskt mot kloka klimatmål, vilket kommer att drabba alla svenskar, ”vanliga” eller ”ovanliga”?
* Varför jobbar ni systematiskt mot våra barns förutsättningar att få en god framtid?
Jag vill framför allt att ni tänker om, men skulle också gärna få ett svar. Men inte att ni reser upp en halkig ”floskelvägg” som ingen av oss ”vanliga människor” rår på.