Medierna, den tredje statsmakten, ska ha en viktig roll i en demokrati. Makthavare granskas, sanningar grävs fram, människor får objektiv upplysning och inte bara de styrandes bild.
Vi slår oss för bröstet över att vi till skillnad från Ryssland, Kina etcetera har fria medier. Men hur stolta kan vi vara? Att sociala medier översvämmas av inte bara påhittade sanningar, ”fake news”, utan också hat och förnedring vet vi.
Politiker försöker ta Facebook och Youtube i örat. De lovar bättring, medan mobbning och trakasserier riskerar ta knäcken på många både barn och vuxna.
Men att även dagstidningar beter sig likadant är en katastrof. Metoo startade som en värdefull väckarklocka men passerade åtskilliga gånger anständighetens gräns, pekade ut och dömde till höger och vänster. Att protestera som ”gubbe”, den gängse benämningen på män, vore socialt självmord. Män är förtryckare. Det har nästan blivit statsreligion.
Några få modiga kvinnor framhöll risken för rättssamhället, men det drunknade i bruset av mediedrev och lynchstämning. Den uthängde har ingen chans att försvara sig. Skyldig utan domstolsprocess. När någon tar livet av sig snyftas det klädsamt. Det var ju inte meningen, särskilt som anklagelserna var fel.
Just nu är det Svenska Akademien. Alla (utom juristerna) vet vilka som är skyldiga. Katarina Frostenson vägrade lämna arbetet i Akademien förrän i så fall Sara Danius avgick. Kristina Lugn och Jayne Svenungsson tyckte Sara Danius borde avgå. Sara Stridsberg sitter kvar. Fem kvinnor. Mähän? Inte alls men för mediedrevet är allt ”gubbväldets” fel. Ebba Witt-Brattström, som i decennier smörjt sig i kretsarna, och fram till nyligen tyckt att Sara Danius inte klarar sin roll, suckar nu över tragedin. Kulturmännens förtryck. Och i den största dagstidningen, Dagens Nyheter, har ”de 18 bästa blivit de 11 sämsta”, bottenskiktet som bara förtjänar förakt.
Att Svenska Akademien är i kris är illa. Och sexuella trakasserier är oacceptabelt. Men en mycket större fara för samhället är att tredje statsmakten, medierna, alltmer börjar anta rollen av pöbel. Medier utan ansvar, sociala medier utan kontroll, fake news, drev där individer och grupper svartmålas, kan släppa fram mörka krafter. Det som hände på 1930-talet kan hända igen!
Johnny Ludvigsson