Plast borde undvikas så långt det går, i synnerhet när det finns alternativ som är förnyelsebara. Bänkpapper görs ofta av plast, vilket är mycket frustrerande eftersom det är svårt att syna. Namnet ger en "green-washing" genom att ge sken av att produkterna är gjorda av papper som är en förnyelsebar råvara och kanske också lokalt producerad. Istället är de mjuka bänkpappren i nonwoven vanligast gjorda i polypropen.
Det är fullt möjligt att göra bänkpapper av organiskt material och utforma det som mjukt nonwoven, men prismässigt är det en mycket snedvriden konkurrens.
Svensk arbetskraft är dyrare, svensk träråvara står högt i pris och produktionen av pappersmassa kräver mycket energi. Energi som också blivit dyrare i Sverige sedan vi valde att inleda ekonomisk krigföring mot Ryssland med anledning av kriget i Ukraina.
Det innebär huvudsakligen att massage sker på bänkpapper i plast så länge inte behandlingsbranschen självmant börjar välja det dyrare alternativet eller om konsumenterna reser sådana krav.
Då kommer vi till den springande punkten. Hur ska konsumenterna eller ens massörerna och andra yrkesgrupper veta att bänkpapper oftast görs av plast? Många återförsäljare av bänkpapper i plast är inte särskilt sugna på att visa upp vad bänkpappret är gjort av, sannolikt med avsikt att inte sätta ljuset på miljöaspekten. Osteopaten har därmed antingen ingen möjlighet eller brist på incitament att lyfta fram för sina kunder att man sparat lite genom att välja en plastprodukt som bänkpapper.
Restprodukten blir ett plastlakan om cirka 40 gram plast som slängs efter varje genomförd behandling. Den är mest sannolikt producerad i Kina av rabatterad rysk olja för både råvara och energi. Det rimmar illa med våra nationella, regionala och kommunala mål om minskat fossilanvändande. Det bidrar också till att underminera sanktionerna mot det ryska kriget i Ukraina genom en bakväg.