Insändare: Plantera stockrosor längs Hunnebergsgatan

Omfattande arbeten på Vasavägen får mig att parkera högre upp på densamma än vanligt. Jag söker mig till Hunnebergsgatan för promenad in till centrum. Plötsligt står jag i Rosornas stad – ett Visby i Linköping. Jag stannar förvånad och låter mig njuta av anblicken. På vänstra sidan står stolta stockrosor i ett flertal färger och på den högra klättrar röda rosor högt upp på husfasader. Varför har jag inte sett detta förut? Vår gamla Hunnebergsgata är en prydnad för staden. Jag fortsätter med ett leende på läpparna. Men ack, fröjden blir kortvarig; kala väggar är det som i fortsättningen möter mig ända ner till Gråbrödragatan. Tänk så annorlunda den promenaden kunde varit med stockrosor utefter vackra slammade eller faluröda väggar och röda klätterrosor på andra. När jag kommer ner till bibliotekets bortvända sida, som klarade branden, men passar dåligt in miljön, ser jag för mitt inre, en vägg med rosor och höstfärgat vildvin. Hunnebergsgatan avslutas med biskopsgårdens gulfärgade väggar och återigen får mitt inre en bild av vackra blomster mot slammade ytor. Varför inte med liturgins alla färger – vitt, rött, grönt, violett och svart- som alla finns representerade hos stockrosorna. För att plantera stockrosor behöver man bara lyfta bort några gatstenar och tillföra lämplig jord. De är tåliga och klara sig själva i fortsättningen. Och ingen ogräsbekämpning behövs. Kan detta vara en idé, som en liten kompensation, i en stad där man vill förtäta genom att bebygga de grönområden, som fröjdar oss under våra promenader?