Jag är född och har bott större delen av mitt 79-åriga liv i Linköping, till dess jag 2003 flyttade till Vadstena. Det är jag glad för när jag ser hur sanslöst illa Linköpings beslutsfattare hanterar frågan om Ostlänken och nytt resecentrum.
Det började med tunnelfantasierna när man utan närmare undersökningar inbillade sig att staten skulle betala X antal miljarder för en underjordisk station så att kommunen kunde komma åt järnvägsmarken för exploatering. Det var ett projekt möjligen värdigt en miljonstad och skulle inte ge järnvägsresenärerna några fördelar. Lyckligtvis sade staten nej.
Nu vill man i stället bygga en ny station 500 meter längre från centrum än den befintliga. För den nya stationen och spårdragningen dit ska ett stort antal företag tvingas flytta och en stor areal jordbruksmark i stället bli industriområde, stick i stäv med klimatutvecklingen och beredskapsbehoven.
Mycket illa är att Linköpings kommun – stick i stäv med önskemålen från hela Kalmarregionen och övriga berörda Östgötakommuner – är beredd att offra anslutningen av länsjärnvägarna från Kalmar och Västervik till stambanan och Ostlänken i Linköping. Resenärerna ska åka buss från Hackefors in till Linköping. Man tar sig för pannan! Samtidigt planerar andra aktörer nytt signalsystem och inköp av nya tåg för dessa banor – en miljardinvestering som riskerar att skjutas i sank av Linköpings politiker. Försvarsmaktens intresse av anslutning till stambanan av dessa järnvägar finns också med i bilden.
Lyckligtvis finns lösningen på alla dessa problem om man i stället för att bygga helt nytt väljer att bygga ut och modernisera den befintliga centralstationen. Järnvägsfrämjandet har mycket övertygande visat att man på det viset kan få fördubblad resandekapacitet till en tiondel av kostnaden jämfört med hel nybyggnation. Spårkapaciteten blir till och med bättre än i det nu tänkta nybyggnadsprojektet. Nya lokaler för väntsalar, service, kontor etcetera kan komma till genom överdäckning av en del av bangården. Länsjärnvägarnas spåranslutning blir kvar som nu.
Linköpingspolitikernas prestige och exploateringsiver kan inte vara det som ska avgöra en fråga av den här digniteten. Om inte Linköpings beslutsfattare ändrar sig får man hoppas att staten genom Trafikverket och Försvarsmakten sätter stopp för Steningeprojektet till förmån för utveckling av den befintliga stationen.