Ungefär så här gick det till:

– Men hej på dig, det var längesen. Eller kanske inte ändå förresten, det känns inte så längesen faktiskt. Har du redan kommit? 

– Hej, ja, jag kom nyss. Det är nog fler än du som är lite oförberedda på min ankomst. Det brukar vara så. 

– Men jag menar … vad fint att du kom. November var inte så rolig. Jag måste säga att du formligen glittrar.

– Åh, tack. Men det är inte min förtjänst, det är människornas pyntarlust som gör att jag ser ut så här. Jag är upp över öronen pyntad med ljusslingor av alla de slag, och stjärnor, ljusstakar och vackra kransar och jag vet inte allt. 

– Du är fin. Men … ska jag vara ärlig så är de där färgade blinkade ljusen lite kitchiga. Hör de verkligen till din dräkt? 

– Alltså, det är inte jag som bestämmer. Det är människorna jag bor hos. Du får ta fram din humor, har du någon sådan?

– Jadå, okej, förlåt. Annars är du faktiskt ingen lustigkurre du heller. Du kan vara en riktig utmaning för en del att ta sig igenom.

– Säger du det? Vad menar du?

– Alltså, det går åt en hel del pengar till jul, folk får det knapert och en del vet inte hur de ska ha råd med allt som krävs till jul, klappar och julgran och mat och allt. Och sen är du mörk du också, precis som November.

– Nu ska inte du jämföra mig med November. Jag är annorlunda. Allt det där med jul och hetsen kring den har inte jag uppfunnit. Jag har inte ens bestämt att det ska firas jul i min månad. Däremot har jag en gåva till er alla, och det är att jag ser till att ljuset kommer tillbaka den 21:e. Det är väl inte illa? Till dess får ni njuta av allt glitter.

– Ja, jo, det är ju fint. 

– Och har du förresten inte hört hur man lovsjunger mig? Det finns väl inte en kyrka som inte rungar av lovsång till min ära.

– Till din ära?

– Nåja, kanske inte direkt, men jag har ju en del säkra kort i mitt stall varje år, till exempel den där sjungande ljusdrottningen, henne gillar ju alla. Och pepparkakorna och glöggen. Och så det lilla Jesusbarnet. Jultomten. Sen brukar jag ha en riktigt pampig sorti, med fyrverkerier och fest min allra sista dag.

– Jo, jag vet. Men vet du vad, alla är nog inte på festhumör bara för att du har kommit. En del har det svårt i livet och så står du där med ditt glitter och din fest – kan du inte vara lite mera lågmäld och ta hänsyn till alla dem som inte vill eller kan delta i alla dina fester?

– Alltså, det är upp till var och en. Jag tvingar mig inte på någon. Allt förändras och så kan väl människornas jul- och nyårsfirande också göra. Det är ju inte jag som hittat på att det alltid ska vara på ett visst sätt! Det är dom själva. 

– Hm. Jag har inte tänkt så förut. 

– Nej, det kan nog vara flera som du som inte ser bakom glitter och fest och vad som är viktigt på riktigt. Man kan ju försöka krafsa bort lite från min yta så kanske man kan hitta en mera bekymmerslös attityd, generositet och kärlek. Gemenskap och värme. Allt det där finns också i mig, och det behöver inte kosta dig något.

– Åh, tack för tipset! Vad fint att jag stötte på dig just i dag. Nu kan jag ta det lite lugnare.

– Det tycker jag du ska göra. Lev gott och bestäm själv vad i min månad du vill njuta av.

Innan vi skildes åt kramade December om mig så häftigt att ljusslingorna rasslade och bjällrorna plingade. När jag kom hem såg jag att jag hade glitter i håret och kände mig alldeles varm inombords, som om jag hade druckit glögg.