Svar på nyhetsartikeln "Få vallöften om sjukvården" (2/9):
En blick på partiernas förslag till bättre sjukvård, sammanställd av TT och publicerad i ÖC, visar att de föreslagna åtgärderna är mer pengar, fler personal och mer administration. Politikens verktyg till förändring förblir pengar tillsammans med lagar och förordningar. Det universalmedlet delas ut inför varje val och avlöses bara av mellanvalens sparprogram. Då sparas på pengar men nästan aldrig på administration, lagar eller förordningar. Kanske är det helt följdriktigt att det behövs mer administration för att utnyttja mer pengar liksom för att hålla igen och spara på dem.
Det har behövts mer pengar till vården för vi blir fler och vi lever längre. Behandlingen av sjukdom kostar också mer än tidigare. Bättre teknik för diagnosen och effektivare läkemedel är dyrt. Bättre resultat kostar helt enkelt mer. Sjukvårdens uppdrag har också ständigt utvidgats. Det är en tilltalande ambition att vården går från att behandla sjuka till att förebygga sjukdom.
När vården som helhet rör sig från sjukvård till allt mer hälsovård, enligt politikens önskan, så styrs både pengar och personal i den riktningen. Det är nu bara hälften av sjuksköterskorna som tjänstgör på dygnet-runt-schema på vårdavdelningarna som behandlar sjukdom. Den andra hälften arbetar med uppgifter i normal dagtid med lediga helger.
Nu syns obalansen i sjukvården på ett vis som förstärktes av pandemin men inte orsakades av den. Det är svårt att finna sjuksköterskor till vårdavdelningarna, än värre på sommaren och julen. Det saknas några tusen allmänläkare i en sönderadministrerad primärvård. Akutmottagningarna, som är sjukhusens ansikte utåt samhället, har förvandlats till skräckexempel på oförmåga att sköta sin uppgift. En kvarts miljon medborgare väntar på utredning och behandling för sin sjukdom.
Det är konstigt att dessa obalanser finns i en tid med fler personal än någonsin och med mer pengar än tidigare. Det är inget nytt utan synder från förr som bara blivit mer uppenbara. Politiken avkrävs svar om lösningen men den kan inte vara samma som aldrig förut löst obalanserna.
Inget parti säger låt oss balansera obalanserna. Låt oss omfördela dit där det saknas. Låt oss omfördela lön så att sjuksköterskor hellre vill arbeta med sjukfallen på vårdavdelningen och akutmottagningen. Låt oss förstärka sjukbehandlingens kärna som är att personligen möta och ta hand om den som är sjuk. Låt oss särskilt utbilda och betala lön för det.