Jag är en av de "irriterande" cyklister som tar sig fräckheten att ta med cykeln på pendeln. För ja, det är tillåtet mellan vissa tider, och det finns ett dedikerat utrymme för det. Så självklart utnyttjar man det.
Men personalen suckar, medpassagerare fräser och övriga cyklister på tåget vaktar ilsket sin egen cykel mot eventuella repor. Varför? Jo, tåget är inte designat för sitt syfte.
Först när man kommer in möts man av en stång mitt i vägen. Sedan ska man manövrera cykeln genom två glasväggar och in i utrymmet där halva ytan där cyklarna ska stå tas upp av dubbla säten längs ena sidan. Och på andra sidan det är "bås" med fällstolar med ännu fler stänger och glasväggar mellan. Cyklarna ska sättas fast med remmar i mittgången så de blockerar fällstolarna och styret spretar ut i gången.
Folk retar sig på att kläder och kassar fastnar i styret. Och kommer det en barnvagn, ja då är det kört. Då man inte kan gå in genom ett dörrpar och ut genom ett annat, och ej heller vända, är man oftast tvungen att backa ut. Eller krångla sig ut runt stången vid dörrarna.
Hur har man tänkt? Om än alls? Om man hade satt säten fyra på rad längre fram i vagnen, och haft cykelutrymmet öppet på hela bredden utan stänger och glasväggar i vägen, så hade man fått plats med fler cyklar utan att i praktiken minska på antalet säten. Man hade fått en lite kortare men dubbelt så bred yta med större svängrum att ta sig ut, utan att stöta sig med sittande medtrafikanter eller tågvärdar som måste förbli för att blippa biljetter.
Läste någonstans en talesman för Östgötatrafiken säga att det ännu är relativt få som väljer att ta cykeln på tåget. Öh ja, för dagens lösning är inte genomtänkt!