Nu har det varit många insändare i Corren om hur vi pedagoger blir behandlade av våra chefer som inte lyssnar eller bryr sig. Chefer som inte tar sitt ansvar, chefer som kränker, inte hjälper eller finns där för sina anställda.
Hur mycket skit ska vi anställda ta emot? Vi står på knäna och orkar inte mer. Barnen far illa. Vissa dagar finns de bara en pedagog på 18–20 barn och ibland mer. Vi får inga vikarier.
Föräldrar som undrar om man jobbar själv. Föräldrar som anmäler på grund av personalbrist. Anställda som anmäler, gör tillbud och andra rapporter som cheferna sedan struntar i att fylla i och skicka in. Det är inte bara arbetsmiljön som är katastrof. Det finns även stora brister hos cheferna.
Det har gått så långt att 10 procent som jobbar i Linköpings kommun har sagt upp sig – 8 procent av dessa är inom förskolan.
Politikerna har också ett ansvar, men vad händer när cheferna brister i sitt yrke och allt de gör är fel? Bryter mot tystnadsplikten, hotar, kränker och bråkar med sina anställda med mera. När barn ramlar och slår sig så illa av de behöver söka sjukvård och cheferna inte gör något. När anställda blir slagna av barn och cheferna säger att de är vana. Vadå vana? Sånt ska inte få ske! När barn slår barn, vuxna hotar personal. Vad är felet?
Det har även hänt flera gånger att barn inte får äta sig mätta, inte äta knäckebröd, måste stressäta. Personal skriker på barnen, tar tag i barnen och rycker och sliter i dem. Personal som bråkar sinsemellan och skriker på varandra i barnens närhet. Det finns mycket vi skulle kunna ta upp som det brister i när det gäller förskolorna.
Vi har gång på gång gjort anmälningar till facket, chefernas chefer och inget händer.
Facket har blivit anmälda för att de inte agerar. Man har möten efter möten, anmält flera gånger till Arbetsmiljöverket med mera. Även föräldrar har gjort anmälningar, men varför händer det inget?
Varken barn eller pedagoger ska må dåligt. Barnen får ingen pedagogisk verksamhet. Förskolan är bara en plats för barnpassning. Är det så vi vill att våra barn ska bli – ingenting!
Nu är det dags att gå vidare till Arbetsdomstolen och se vad som händer! Någon borde lyssna och agera!
Vi har fått nog!
"Pedagoger i Linköping"
Svar från Linköpings kommun:
Vår största prioritet är att skapa en god arbetsmiljö för medarbetare och en trygg förskola för våra barn.
I den nyligen genomförda medarbetarundersökningen var det ett fåtal medarbetare i förskolan som uppgett att de blivit utsatta för våld i arbetet. Men när det inträffar tar vi det på allvar. Tillbud och arbetsskador följs regelbundet upp tillsammans med skyddsombud och huvudskyddsombud, vilket är en viktig del i det systematiska arbetsmiljöarbetet.
Det är viktigt att alla tillbud och skador anmäls till arbetsgivaren, både av medarbetare och chefer, för att vi ska kunna följa upp och arbeta förebyggande för att det inte ska ske igen. Ingen ska må dåligt på sin arbetsplats. Det är avgörande att vi får veta vad som behöver förbättras för att kunna stötta både chefer och medarbetare.
Om du upplever att du inte får gehör från din chef så vänd dig till chefens chef eller ta hjälp av skyddsombud. Hjälper inte det så ber jag att du kontaktar mig.
När det gäller vikariesituationen är verkligheten att det inte finns tillräckligt med vikarier för att möta behoven i våra förskolor. Det är vi väl medvetna om. Därför behöver vi tänka nytt. Vi arbetar just nu med ett större förändringsarbete inom hela vår förskoleorganisation för att hitta nya lösningar för organisation och bemanning. Med förändrade arbetssätt är målet att ha en grundbemanning som är tillräcklig även när det uppstår frånvaro.
Beskrivningen av hur personal bemöter våra barn i förskolan är inte ett sätt som vi accepterar i Linköpings kommun. Barnens trygghet på förskolan är vår viktigaste uppgift.
Samtidigt vill jag vara tydlig med att det här inte är den bild jag har av våra förskolor. Vi har kompetent personal som har ett gott bemötande till barn, föräldrar och kollegor.
Helén Petersson, avdelningschef förskola