Alltför ofta lÀser man om missnöjet med sjukvÄrden. Visst finns det saker som inte fungerar och som man kan kritisera eller ha Äsikter om, men ... hÀr kommer en solskenshistoria:
Under tre veckors tid vÄrdades jag pÄ KAVA (kirurgisk akutvÄrdsavdelning), US hÀr i Linköping, för en allvarlig sjukdom. Att uppleva den mycket fina omvÄrdnad jag fick var, trots tillstÄndet, en positiv upplevelse.
Att varje morgon mötas av leende personal som kom in pÄ mitt enkelrum, bara det positivt i stÀllet för en sal med fyra som det var tidigare, var sÄ uppmuntrande. Man blev pÄhejad av professionell personal, fick bra information inför olika undersökningar, allt kÀndes sÄ tryggt och vÀl omhÀndertaget. Man var inte bara en siffra pÄ ett rum, en patient, utan en person med ett mÀnskligt vÀrde dÀr man fick individuell vÄrd, anpassad bara för mina behov.
Personal frĂ„n stora delar av vĂ€rlden â frĂ„n Indonesien, Kina, Mellanöstern, Afrika och Baltstaterna. Alla vĂ€lutbildade, empatiska och duktiga i sin yrkesutövning. Hade förmĂ„nen att fĂ„ mĂ€nniskors livsöden berĂ€ttade för mig, nĂ„got man aldrig glömmer. Hur skulle svensk sjukvĂ„rd klara sig utan dem? Trots kulturella och religiösa olikheter Ă€r vi mĂ€nniskor vĂ€ldigt lika i vĂ„ra behov. Skratt, grĂ„t och samtal för oss nĂ€rmare varandra.
Efter alla undersökningar med prover, dropp, smĂ€rtpumpar, drĂ€n, kateter, sondmatning, var det dags att Ă„ka hem. Jag kĂ€nner bara en stor tacksamhet till svensk sjukvĂ„rd nĂ€r den Ă€r som allra bĂ€st. Tack till Region Ăstergötland, till personal pĂ„ akuten, röntgen, Ercp-mottagningen, ultraljud, postop. Och sĂ„ personalen pĂ„ KAVA, sĂ„vĂ€l dag- som nattpersonal, som alltid, trots allt arbete, tog sig tid för en personlig pratstund.