Alltför ofta läser man om missnöjet med sjukvården. Visst finns det saker som inte fungerar och som man kan kritisera eller ha åsikter om, men ... här kommer en solskenshistoria:
Under tre veckors tid vårdades jag på KAVA (kirurgisk akutvårdsavdelning), US här i Linköping, för en allvarlig sjukdom. Att uppleva den mycket fina omvårdnad jag fick var, trots tillståndet, en positiv upplevelse.
Att varje morgon mötas av leende personal som kom in på mitt enkelrum, bara det positivt i stället för en sal med fyra som det var tidigare, var så uppmuntrande. Man blev påhejad av professionell personal, fick bra information inför olika undersökningar, allt kändes så tryggt och väl omhändertaget. Man var inte bara en siffra på ett rum, en patient, utan en person med ett mänskligt värde där man fick individuell vård, anpassad bara för mina behov.
Personal från stora delar av världen – från Indonesien, Kina, Mellanöstern, Afrika och Baltstaterna. Alla välutbildade, empatiska och duktiga i sin yrkesutövning. Hade förmånen att få människors livsöden berättade för mig, något man aldrig glömmer. Hur skulle svensk sjukvård klara sig utan dem? Trots kulturella och religiösa olikheter är vi människor väldigt lika i våra behov. Skratt, gråt och samtal för oss närmare varandra.
Efter alla undersökningar med prover, dropp, smärtpumpar, drän, kateter, sondmatning, var det dags att åka hem. Jag känner bara en stor tacksamhet till svensk sjukvård när den är som allra bäst. Tack till Region Östergötland, till personal på akuten, röntgen, Ercp-mottagningen, ultraljud, postop. Och så personalen på KAVA, såväl dag- som nattpersonal, som alltid, trots allt arbete, tog sig tid för en personlig pratstund.