Svar på "Hundra år av partidemokrati", 17/12.
Christian Dahlgren uppmärksammade i en krönika att det är 100 år sedan den parlamentariska demokratin infördes. Det var en stor framgång att den tidigare förkastliga och antidemokratiska författningen ersattes med allmän och lika rösträtt.
Dahlgren ger denna, demokratins genombrott, det smått nedlåtande epitetet ”partidemokrati”. Detta som om demokrati, det vill säga folkstyre, skulle ha en lägre legitimitet då den bärs upp av partier. För att demokratin skall fungera måste olika intressen och övertygelser få mötas inom ramen för ett system som parlamentarismen. Det är kärnan i den parlamentariska demokratin och utan politiska partier har vi heller ingen slik. Eller vill Dahlgren se ett parlament där olika intressen och yrkesgrupper representeras som den gamla ståndsriksdagen eller, Gud förbjude, den typ av folkrepresentation som fanns i Mussolinis Italien. Inga partier men ..?
Dahlgren har en fäbless för det förrförra seklet. Ett återkommande eko i var och varannan ledare eller krönika. Även så i denna. Han citerar vällustigt Louis de Geer vilken såg partier som något i strid med de Geers privata övertygelse. Ledarskribenten lyfter även fram Torgny Segerstedt som någon som likt han själv skulle ha varit tveksam till partisystemet. Jag känner inte till om antifascisten Segerstedt skulle ha varit motståndare till det parlamentariska systemet som sådant. Det låter jag vara osagt.
Under de 100 år vi haft en representativ demokrati och ett parlamentariskt system med allmän och lika rösträtt har det tjänat oss medborgare väl och varit stabilt. ”Demokrati är åsikter och meningar, inte förmögenhet eller ställning”, sa den danske socialliberalen Viggo Hørup.
Det Christian Dahlgren erbjuder, om än inlindat och svävande, förtar inte att systemet för demokratisk deltagande vi har fungerar så väl vi kan begära. Trots att vår grundlag uppenbarligen har vissa brister när ett parti som SD kan utnyttja demokratin för sina icke-demokratiska syften och för ögonblicket lamslå parlamentet. Men vad är 100 dagar jämfört med 100 år?
Är det inte så istället att Dahlgren i sin krönika råkade ut för det Esaias Tegnér skrev 1820; ”det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta”.
Ingemar E. L. Göransson
författare och samhällsdebattör