Svar pĂ„ "Om jag inte vill parkera med app â Ă€r jag förbjuden att parkera?" (6/4):
Jag hÄller fullstÀndigt med insÀndarskribenten angÄende betalning av parkeringsavgift.
Efter min senaste upplevelse av att parkera i Linköpings centrum har jag ingen som helst lust att Äka dit över huvud taget. En lördagsförmiddag hade jag ett kort Àrende till en affÀr inne i Linköping. Eftersom jag tillfÀlligt hade varit sÀngliggande i ett par dagar övervÀgde jag bÀsta fÀrdsÀttet för mig, och kom fram till att jag inte orkade Äka buss utan valde bilen för att det skulle gÄ fort och smidigt.
Jag parkerade i p-huset pÄ Repslagaregatan. NÀr jag kom tillbaka dit framgick det av displayen i automaten i trapphuset att jag skulle betala 11 kronor. Jag försökte betala med mitt bankkort, men det fungerade inte, trots rÀtt kod. (Jag hade pengar kvar och hade nyss betalat med kortet i en affÀr.) Jag försökte ett antal gÄnger innan jag till slut tryckte pÄ kontaktknappen. En kvinna svarade och bad mig att försöka igen, vilket jag gjorde upprepade gÄnger.
Till slut sa kvinnan âvi löser det, ta bilen och Ă„k till bommen och ring igenâ. Hon frĂ„gade ocksĂ„ efter mitt registreringsnummer. Jag tolkade det som att hon skulle öppna bommen nĂ€r jag kom dit. Jag hade nĂ€mligen varit med om det nĂ€r automaten inte fungerade för en kompis i p-huset pĂ„ Nygatan och en annan kompis pĂ„ US-parkeringen.
NĂ€r jag kom till bommen tryckte jag pĂ„ kontaktknappen. En annan person svarade. Jag berĂ€ttade mitt Ă€rende, och fick veta att jag naturligtvis inte kunde fĂ„ bli utslĂ€ppt utan att betala. Jag förklarade att automaten i trapphuset inte hade fungerat trots upprepade försök. Jag blev dĂ„ ombedd att anvĂ€nda automaten vid bommen. Jag försökte pĂ„ uppmaning gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng, totalt 15â20 gĂ„nger, kanske fler, men det fungerade inte.
Killen frĂ„gade hur lĂ€nge jag hade stĂ„tt parkerad. Jag sa att jag inte kunde svara pĂ„ det, eftersom p-biljetten satt kvar i första automaten, men att jag skulle betala 11 kronor. Mellan mina försök med bankkortet Ă„terkom han till samma frĂ„ga âhur lĂ€nge har du stĂ„tt parkerad?â. Hur mĂ„nga gĂ„nger tappade jag rĂ€kningen pĂ„, och jag gav samma svar hela tiden. Till sist sa jag: âJag skulle betala 11 kronor, sĂ„ dĂ„ kanske du kan rĂ€kna ut detâ.
NĂ€r det hade gĂ„tt totalt 25â30 minuter och mina försök inte lyckades, började jag kĂ€nna mig svimfĂ€rdig. Jag sa att jag inte mĂ„dde bra och mĂ„ste fĂ„ komma hem. Jag frĂ„gade om han inte bara kunde öppna bommen. Men icke. Hans Ă„terkommande frĂ„ga om hur lĂ€nge jag hade âstĂ„tt parkeradâ kunde jag tydligen inte enligt hans bedömning ge ârĂ€ttâ svar pĂ„. Det kĂ€ndes som om jag satt fast i en âtortyrkammareâ. Allt detta för 11 kronor. Finns det ingen mĂ€nsklig grĂ€ns hos Dukaten? Aldrig mer!
Jag stod dĂ€r vid bommen och visste varken ut eller in, bara kĂ€nde att jag snart mĂ„ste fĂ„ sĂ€tta mig ner. DĂ„ hörde jag killen: âSer du inte? Bommen Ă€r ju öppen!â Hur det hade gĂ„tt till hade jag ingen aning om, och orkade inte bry mig heller. Jag kollade lĂ„ngt senare, inget var draget pĂ„ mitt konto.
Fotnot. Dukaten har avböjt att kommentera insÀndaren i tidningen.